fRNellpren hade tillhört akademie , hade varit en af bennes gryor ilpebere Salt akademiens förste ordförande. Förl. erinrade om kellgrers ungdomsär och studietid; att denne, som var så värderad at sina 2, deremot af sina jemnår t mera föremål för deras undran ä renhet Vidare omnämndes Keller rusom genom utgisv:a bosten— er öppnades en ny verid. Ilärefter omnämn keligrens politiska äsister, att han i sjal och bjerta var republikan och hatade enväldet och par tiväldat. er edes vidrör ställning till Ånst. III. Uande till och l.amhölls häref tor hILr— örj Lednola al sk E striden me lan K. och dels såsom ördes med Horatius, Å utajorde härefter föremål för minnestec ningen. Slutligen omnamndes Kellgrens enskill lif. hans inflytande på li nn lemicns sammankomst slutade härmed klo kan 44 9. — Rektor Siljeströms sjerde och sista föreläsning. Vi kunna ej neka oss nöjet att, efter Dagbladet, meddela en kortfattad redogörc!se för denna föreläsning, i hvilk hr S. öfvergick tll grinnun och hemnes de tagande i univ Denna fråga, h den om henues deltagande i det allmänna arbetet, är en af d för närvarande stå fi på dagordr ifvets tvenne h: -arbetar och ,lida, representerar mannen det förstnämnda af dessa tvenne begrepp, qvinnan det sednare. Men äfven hon bör hafva sin bestämda del i arbetet och icke blott vara den passiva delen af menskligheten. sig blott vid detta, bar man saken Å ngspunkt. Eger väl qvinnan lika mycken förmåga som mannen att deltaga i det intellektnela arbetet? Svårt är att härför uppställa n hypothes. Man dömmer så ofta de olika ind man påträftar, oberocnde af deras medfödda anlag, efter uppfostran, vanor, samhallsförhållanden m. m. Eger då qvinnan i sin natur lika mycken intelligens, har försynen hes henne nedlagt I mycken själskraft. lika mycket snille, lika mycken skapa le törmåga? Hura mycket har väl härom icke blifvit tvistadt? Dock, eu skilnad i dessa afs ecnden får man ej anman får ej söka bevis härför deri. att inga or inom vårt land intaga professorsstolarne, rna cch man skall finna till bilduin gegåfva nedlagd hos båda Iör Men onekligen ligger deremot en ss skilnad i det sätt, hvarpå iutelligensen visar ig hos man och mvinna. Båda haf, egenskaper som kom ettera hvarandra, och först derigenom bilda ott harmoniskt helt. Manneu har större håltighet och styrka i beg säret, qvinnan mera måtta och harmoni. Derför nedsjunker han oliast i I de t ster och brott, det är han, som husvudsakligast b 3 folkar sengelserna. Detta får man hvarken tillt a en honom medfödd mindre moral craft. ,; Men inom . r l cc han i sista fall härigenom en 1 nhet. Framställer n qrinnan uträttat för tenskapon ? h att detta är jemförelsevis ring: i till en del på den olulstandiza dvinn or, men vi se också mån i. under de mest ogynsr.ållanden genom kraft och medfödt smile bringa sig upp till vetenskapens höjder. Om man flyttar si: in på koustens område; så finner man äfy ) qvinliga nmås te Detta Ka ter, så t. verid, en kor 1 ar la hÅre grad äl i man icke nämna en enda i komponist. ågar man efter orsak . sger förklaringen icke låugt borta. Ä r man drinzor med de a våtvor och verkf ia a kunskaper som de dock ej förstå att göra rö rande. Ty on saknar just, hvad vi red 1 sorat nämnt; deremot siuncs hos mannen det sta . kare begäret vare till godt eller ondt. Det är detta begär som i i ut på litvets branter de; hans fötter alet drit mannen ji inden öppnar sig underj men dor han på s mma gång har det 1 ändliga Li shvalivet högt ö.ver sitt hulvud. Det i är detta begär, som koniis. ynglingen att känna kärleken som en förtå le eld, då den deremot a hos avinnan pppenbarar sig som en mild, värI mande lå Det som söker, hon som upp-y offrar sig. 3 Qvinnans vativ. Detta vi ig i i alle ekouom Området t. ex det manne förstör, qvinnan vom bevara att det områ. ke. met hålla en annan riktning. Om man vid kunska de tvenne laude, i det man de derigenom kunna h nans uppfostran erle betra i 1 sig galå a fvar och tå, rar. Men för ip kola kunna f rhan inom s -inom hem-1 i form af tradition, som i det första ar dessa fal deremot avinnan eger stör m ti n. ditionens väg tillgodogöra sig vetan lar Men kunskapen ensam skån ej alltid en verklig hjertats bildning, i annat fall skulle må an ej så ofta som nu är fallet, så mycken r. synslö och hältighet i det sätt, på hri liet in mn upp: träda mot hvaranc Det är den traditionela kunskapen, bildningen, som i detta tall vorkar en förMen t aknar icke den i många nnen förmåga att bibrinbg? Blott en bildad i svrider omkring på alla, som så i yttre verlden. nom hvarje spriuådling. hur i hemmet. ga och ny p Men iör skall kunna utöfva den välsignelse! nhet. som bon bör, behölver erbalia en anran bildring än den eleitioncla; hon måste ega den hög ing, universitetsbildninger-. Man 1 härigenom skulle ofta blilva på ta behölver man s ärligen befara. uppför vetandets håj ler, ju mera det är endast halls som ulstrar m annan inva den, :1: dvinaans praktiska verksamhet rör inom en kränkt sfer, som t. ex. matlag sömnad : ch att hon derigenom skulle 8 intresse för gelägenheter, och a a dan att hon hänvärd sran de dagliga be tyren skulle iö ora all hå tarne äro ett mi och last för dem. Båda dei s. allet beror hennes a på bristande tillfälle att nhemta vetande, och å andra sidan kastar kärleken inom ett hem, der sann bildning finnes hos båda makarne. ett skimmer innerlighet otver de mest triviala saker. För närvarande finnes en omi tå nedsatt, som har till uppgift att utarbeta ett lörslag till oslenti för Rinnor Skola dessa nytta för det up; Så erligen icke! Den unga fli possi och selkätta. sig med lexläsningMen får ej mnan från hennes pra aktiska vi amhet. li enkelhet dock eger ett oändligt stort sådant experiment skulle otvifvelakolyckligt. Men på hvad sätt då bi inga de kunskaper hon bör ega? Jo, genom stuernas frihet och akademis: undervisning. att åstadkomma deta gifves det blott en ut Då qvinnan ej kan komma till univ detta komma till henne. Mar öfver mångläseriet och den öf rid våra clementarlärorerk. högre underv. anstalter, och Rignelseri skördar skola dera uppspira tör bildningen. Tag nvarken bort högskolan i Upsala eller Lund, men apprätta öfverallt nya och främst af alla en i Stockholm. Reolttor Sil jöströ im aftlutade härmed, tillägger Dagbladet, sina föreläsningar, hvilka ander Eca tiden nm lupp ömirksamhet följts ik åhlörarekrets. Innan han il farväl gjorde han till sist en kort rekapiunlation af det, som han unler fortgängen nås sina föredrag förnämli gast velat sram! 2 af eu ganska tal: dock sade s