Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 december 1869, sida 2

neten. Schiller var visserligen också blott en fattig skald, hvars förtjenster om staten äro desto tvifvelaktigare, som han i soldatståndet endast hann till kompanikirurgsplatsen och till på köpet genom lykten undandrog sig denna befattning. Schinkel, byggnadskonstens reformator, har haft bättre tur. Det var hans minnesvård, som nyligen aftäcktes. Den är modellerad af Drake och står framför byggnadsakademien, der den mellan minnesvårdarne öfver Beuth och Thaer — hvilken sistnämnde är prydd med utmärkt vackra reliefer med scener ur landthushållningen — tar sig något kälkborgerligt ut. Schinkel hade väl förtjent ett ur större genialitet framgånget minne. Ty om ock hvarken han sjelf eller någon af hans lärjungar funnit det adertonde århundradets ännu alltjemt icke upptäckta byggnadsstil, så lefva vi dock af hans konstnärliga ider, hvilka han hemtat från den grekiska civilisationen. Det var han, som, sedan han genomforskat Greklands klassiska jord, åter började bygga i klassiskt ren stil, och man kan fördenskull betrakta honom, likasom konsthistorikern Winkelmann, såsom en humanist, född långt efter de humanistiska studiernas glansperiod. — För öfrigt öfvervar konungen minnesvårdens aftäckning, och alla prinsar och prinsessor hade uppbådats för att, jemte eleverna vid byggnadsakademien m. fl., hjelpa till att bilda ett officiellt staffage för högtidligheten. Icke alltid äro konungens sysselsättningar vid denna årstid af så oförarglig natur. Den gamle herrn utsätter sig fortfarande gerna för strapagerna vid större jagter, på hvilka han, enligt tidningarne, anställer kolossala förödelser bland stort och smått villebråd. För några veckor sedan hade han i Öfver-Schlesien tillochmed det sällsynta tillfället att mäta sig metl en stor vildoxe, och han segrade. En egendomlig jagt kan man nu äfven få se på Berlins gator — en menniskojagt, ehuru ej synnerlig farlig hvarken för jägarne eller de jagade. Sedan en veckas tid befinner sig en af 16 personer bestående beskickning från Kina härstädes, hvars ändamål är att åstadkomma en revision af de mellan det himmelska riket och nordtyska förbundet existerande handelsfördrag. De beskedliga karlarne väcka — ehuru de ej äro de första kineser, som låtit se sig i Berlin — med sina nationaldrägter, med sina långa härssätor och dito mustacher samt sina sneda ögon, den berlinska gatuungdomens lifligaste intresse. Det hotell, i hvilket de bo, är ständigt belägradt af ett par hundra nyfikna, hvilka med längtan afbida det ögonblick, då de skola visa sig. Så snart nu några af hårpiskmenniskorna bli synliga och bege sig ut i vagn eller till fots, öppnas en formlig hetsjagt, och ju hastigare främlingarne söka undandraga sig detta obehagliga följe, desto vildare blir jagten. Om då kineserna inträda i en butik, för att göra ett eller annat inköp, så fattar svärmen posto utanför butikfönstren och söker få kasta en blick i det inre. Det uppstår en täflan, en trängsel, ett knuffande, fönstret råkar i fara att bli krossadt. Drängen kommer ut, för att med käpp eller piska försvara sin herres egendom, publiken tar parti, och det präktigaste slagsmål är etableradt. Då ingriper försynen i skepnaden af en poliskarl och betryggar den europeisk-asiatiska freden på en kalftimma. Om de kinesiska ministrarne ha för afsigt att en passent studera vårt parlamentsväsende, så ha de just kommiti den gyunnsammaste stund. Sedan lång tid tillbaka ha våra landtdagssessioner ej varit illustrerade af så intressanta episoder, som i förliden månad. Först hade man i herrehuset det kostliga skådespelet att se den beryktade fordne justitieministern grefve Lippe operera mot den nordtyska förbundsförfattningen, d. v. s. mot ett verk, som han sjelt bjelpt till att grundlägga. Han, som i egenskap at preussisk jastitieminister ej skytt den fräckaste tolkning af törfattningsstadganden, för att krossa den preussiska författningen, han vågade att nu uppträda såsom försvarare af samma författning gentemot det nordtyska förbundet, och den man, hvilken fordom såsom minister icke bidragit till de vigtigaste parlamentariska förhandlingar med annat än en spotsk tystnad, utvecklade nu till förmån för sitt partikularistiska förslag om inskränkning af förbundskompetensen en vältalighet, som man alls icke skulle ansett honom mäktig. Men, herr grefve, isi tacuisses, philosophus mansissesHerr grefren föll så grundligt igenom med sitt förslag, att han antagligen förlorat lusten att någonsin äter framträda med sina preussiskt-partikularistiska tendenser. Derefter frambrusade öfver kultusmini22 3 3.