Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 december 1869, sida 2

Jag påminner mig, att medan jag gick nemåt tänkte jag ej på något, men jag kände en egendomlig tyngd ötver hjertat, då plötsligt en skarp, mig välbekant, men i Tyskland ovanlig lukt hejdade mig. Jag stannade och varseblef, något afsides från vägen, en temligen vidsträckt hampåker, vars lukt genast erinrade mig om mitt hemlands stepper. En häftig hemlängtan vaknade inom mig. Jag kände en åtrå att åter få inandas rysk luft, att vandra på rysk mark. — Hvad gör jag här, hvarför irrar jag omkring bland fremlingar? utropade jag, och den tyngd, som hvilade öfver min själ, förvandlades genast till en itter, brännande uppbrusning. Jag anände hem i en helt annan sinnesstämning u den föregående dagen. Jag kände mig på visst sätt uppbragt och kunde ej på ä luguna mig. In ig sjelt oförÄ 8 lig harm hade intagit mig. Jag satte slutligen, och i det jag erinrade mig trolösa enka (hvarje alton egnade jag denaa dam officella erinringar), framtog jag hennes bref. Men jag öppnade dem ej ens, mina tankar hade redan tagit en annan riktning. Jag tänkte — jag tänkte på Assja. Jag erinrade mig att Gagin under vårt samtal bade talat om vissa hinder, som skulle försvåra hans återvändande till Ryssland. — — Men är hon då verk1 n hans syster? utropade jag högt. Jag afklädde nig, gick till sings och försökte att somna, men en timma deretter låg jag ännu vaken med armbågen tödd mot min hufvudkudde och tänkte på den underliga flickan. — Hon liknar il lilla Rasaelska Galathea, sade jag