Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 december 1869, sida 2

a hjelp skulle inskränkas till vansinnig se erson och föräldralöst barn under 15 år. Om dem, som af ålder, vantörhet, sjukom eller andra orsaker äro urståndsatte tt försörja sig sjelfve, sades det, att satgvården må lemna dem vård eller undertd, ,när styrelsen pröfvar sådant nödigt. et skulle alltså ej vara alltid ,nödigt tt hjelpa dem, som af ålder, sjukdom eller anförhet äro urståndsatte att sjelfve förörja sig? Allvarliga protester höjdes vid riksdagen ot denna förändring, som skulle återföra ss till tiggeriets och kringstryker ga dagar. Men det hjelpte ej. ade på att den frivilliga barmhertigheen skulle vakna till så mycket verksamnare lif. Så blefvo dessa nya ,grunder af riksagen antagna, och så tillsattes en komitt, om hade utföra detaljerna af den nya Jrordningen, i hvilken komitö ingick äfen hö ding Hasselrot, en af de ifigaste försäktarne af de nya åsigterna. Men när man nu skulle börja formulera len nya lagen, efter de antagna grunderia, så fick man först se konseqvenserna. tt exempel derpå anföres i Aftonbladet, om börjat egna denna sak sin uppmärkamhet. Komiten har icke blott, i öfvernsstämmelse med riksdagens förslag, stad. at att talan ej får ega rum emot k nuns beslut i sådana fall då understöd, m kan endast frivilligt lemnas, blifvit igradt, utan äfven, och fullkomligt lidriktigt, bestämt, att någon rätt till erttning icke tillerkännes kommunerna inrdes för understöd åt behöfvande från innan kommun. Komittn, eller r less af två ledamöter bestående majoritet, anför nemligen, att då det understöd, som må beviljas åt andra än vansinniga personer och föräldralösa barn är helt och hållet frivilligt, och fattigvårdssamhälle således icke under något förhållande kan enligt lag tillförbindas att gifva sådant understöd, så kan icke heller samhälle, som jemlikt hithörande bestämmelse lemnat bjelp åt behöfvande person från fremmande kommun, utkräfva ersättning för den lemnade fattigvården at den kommun, der personen har hemortsrätt. En annan naturlig konseqvens af de uppställda grunderna har varit, att man i lagförslaget nödgats så att säga legalisera tiggeriet, för så vidt det eger rum inom den kommun, der den fattige eger hemortsrätt. Straffbestämmelser äro nemligen stadgade endast för de bettlande i fremmande kommun, men inom den egna kommunen endast för det fall att med bettlande skulle beträdas antingen arbetsför person, som bevisligen fått sig arbete anvisadt, eller sådan som åtnjuter behöfligt fattigunderstöd. Gifvet är också, att lagstiftaren icke kan förbise möjligheten deraf att personer kunna befinna sig i verklig nöd, utan att sådant af fattigvårdsstyrelsen behjertas, och att man icke kan begära att de skola dö af svält utan att ens räcka ut handen efter en allmosa. En af redaktionskomitns ledamöter (hi IIasselrot) har varit af annan tanke än de båda kollegerna i afseende på tolkninger af de af riksdagen uppställda grunderna. för såvidt de angå rätten att utkräfva ersättning för understöd, meddeladt åt per son, som tillhör annan kommun än den, der understödet hållits. Han vill medgifva en sådan ersättning, under förutsättning att understödet varit ,af verkligt behol påkalladt. Förutsecade att tvist härom skulle kunna uppstå, har han derjemte velat lemna tillfälle att hänskjuta dess slitande till konungens befallningshafvande Äfven de båda öfriga komiterade (brr J Rhodin och H. Abelin) hafva, under anta. gande att utkräfningsrätt skulle anses börs medgifvas, för sådant fall uppgjort alter. nativa förslag till lydelse af vissa paragra: fer i förslaget. Dervid ha de dock funni sig föranlåtna att frångå sjelfva grundtan ken i riksdagens skrifvelse, i det att fat tigvården blifvit föreslagen obligatorisk äf ven der den, enligt riksdagens beslut, bord vara endast frivillig. Aftonbladet anmärker härvid: .Det lärer svårligen undfalla någon, at hr Hasselrots förslag invecklar sig i mot sägelser och rubbar de båda hörnstenarn i de af riksdagen föreslagna grunderna frivillighetens och besvärsrättens afskaf fande. Det ligger nemligen i klar dag, at ett fattigvårdssamhälle skulle enligt hr Has selrots förslag kunna blifva ålagdt att ut gifva ett understöd, som, om det blifvi sökt direkt hos detta samhälle, detsamm: egt full laglig rätt att förvägra. Det äl lätt att tänka sig de praktiska följdern: af dylika stadganden, om de blefve lag De främmande, kommurerna, som had regress till hemortskommunen för ersätt nings utbekommande, skulle blifva vid: Endkans bref låg emellertid på golfvet helvet af månana Ersla