Göteborg d. 10 December. Den närvarande fattigvårdslagen i vårt land tillförbinder kommunerna, ,att lemna nödtorftig vård och försörjning åt sådana dess nödställda medlemmar, som i anseende till bristande arbetsförmåga, vanförhet eller sjukdom äro urståndsatta att sig sjelfva försörja. Det är alltså till dessa trenne kategorier: bristande arbetsförmåga, vanförhet eller sjukdom, den obligatoriska fattigvården inskränker sig, och det tillägges uttryckligen: Arbetsför och frisk person vare skyldig att, utan fattigvårdens betungande, sörsörja sig sjelf. Huru ailtså en person skall kunna, på grund af lag, fordra understöd, då han (eller hon) eger arbetskraft, är oss svårt att fatta. Det ,pockaude på sattighjelp nån arbetsföre, men lättjefulla personers: sida, hvarom man så mycket ordar, har alltså intet stöd i lagen. Och dock är det denna, som den sista riksdagen ville förändra, i det man yrkade, att fattigvårdens skyldighet attlem