Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 december 1869, sida 2

inne för mig att begifva mig hem. Assja hade ej ännu återkommit. — Det är i alla fall en underlig flicka, sade Gagin, — om ni vill, så följer jag er ett stycke; under vägen gå vi förbi fru Louises hus, och jag frågar om kon ännu är der. Det är en obetydlig omväg. Vi gingo ned till staden, togo af in på en trång tvärgata och stannade framfö ett smalt fyravånings-hus, med endast två fönster i bredd. Den andra våningen sköt fram öfver den första åt gatan till, den tredje och fjerde sköto ännu mera fram öfver den andra; hela huset med sina gammaldags sniderier, de två massiva pelarne nederst, det spetsiga tegeltaket och den äbblikt framskjutande vindsvåningen liknade en ofantlig, ruggig fågel. sja! ropade Gagin, — är du der? Ett upplyst fönster i tredje våningen öppnades, och Assjas svartlockiga hufvud visade sig. Bakom henne syntes en taudlös gummas gulaktiga ansigte. — Här! svarade Assja och stödde sig kokett med armbågen mot fönsterbridet. — Jag trifs bra. Se der, tag detta, tilllade hon och nedkastade en geraniumd ist till Gagin, — föreställ dig att jag vore ditt hjertas dam. Fru Louise skrattade. — N. tänker gå hem, svarade Gagin, — han vill ta afsked af dig. — Verkligen? sade Assja, — ge honom Å 2 då min qvist; jag kommer snar Hon stängde fönstret, och j att hon kysste fru Louise. Gagin räckte mig tigande qvisten. Utan att säga något, stoppade jag den i min bröstficka, gick ned till färjstället och lit sätta mig öTver till den andra stranden. 2 tyckte