Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 december 1869, sida 2

Det var icke underligt, att kejsar Na-n poleon, som byser så stora personliga Sympatier för den nuvarande inrikesministern, I Forcade de la R quette, lät uf dennes sednaste framgång i Jagstiftande församlinsen fresta sig att tro, det Forcade skulle vara lämplig att blifva själen i ett nytt s kabinett, i hvilket äfven Ollivier borde!? ingå. Angående de klena utsigterna till ; 1 1 en sådan ministerkombination skrifves från Paris till , Köln. Zeit. den 11 dennes: Forcade de la Roquette trädde för Na och förklarade, att han förfogade öfver majori ten och tilltrodde sig nu — etter den frar ban tillkämpat sig — kunna bilda en part tarisk majoritet. Man kå n bistorien om i1 de minister kombinationer, som föregingo öpp i det af lagstittande församlingen, den synnerliga förkärlek, som kejsaren hyser för Forcade de la Roqaette. Detta språk blef således ofantligt väljl 1 t wet i tuilerierna, der man anser den nuvande inrikesministe oumbärlig för försvaret af frihandelspolitiken. Kejsaren återkom genast tili sin alsklingsplan, som han aldrig lemnat ur sigte. nemligen att se Forcade och Ollivier förenade i7 samma kabinett. Mot de antydningar, som kejsa-J ren vid Olliviers sednaste audiens gjorde härpå, !, iakttog Ollivier en betydelsefull tystnad. Såsoml, sakerna nu stå, bori orcade uppdragas bildandet af den nya ministeren. Hans första steg skulle i så fall nödvändigt vara att vända sig till Ollivier för att vinna hans medverkan. Men dettal, försök skulle, jag tror mig redan nu kunna sör-i t 1 4 ; åkra det, blitva utan resultat. Ollivier fast besluten att icke inlåta sig i något alliansförh lande med Forcade. och ehuru han personligen ärs långt ifrån att vilja denne man något ondt, vet han dock alltför väl, att en anslutning till ,, Rouhers arfvinge skulle helt och hållet störta honom iden allmänna opinionen; Olliviers alla fiender skulle helt säkert icke då uraktlåta att säga, det endast ärelystnaden drifvit honom till att så handla. Skulle deremot inrikesministern — efter att trån det hållet hafva fått ett afslående svar — vilja försöka att konstituera en minister med förmåga af andra och tredje rangens, så skulle centern vänta int dess något tilltälle erbjöd sig för att af någon prin-. cipfråga i dess manisest göra en förtroendelräga. och så skulle kejsaren blifva nödsikad att ur den verkliga majoriteten bilda ett kabinett. Olivier och bans vänner visa sig trogna de grundsatser de uppställt, och de synas alldeles icke forcera si för vinnandet af sitt mål. Tvertom hålla de — strängt följande händelsernas parlamentariska steg — fria från hvarje förbastande och öfverilning. Vid detta tillfälle är det nödvändigt att såsta uppmärksamheten på en villfarelse, som särskildt de franska tidningarne gjort sig saker till, och som öfvergått till den utländska pressen. Den angår benämningarne: venstra och högra centern. Den s. k. venstra centern, d. v. s. den fraktion at de 42, som stå under ledning af dAndelarre, Buffet och Latour Dumoulin, är långt ifrån att i allmänhet stå närmare den högra centern. än några ledare af den s. k. högra centern, t. ex. Ollivier och Chevandier de Valdrome. Fraktionen dAndelarre. som är sammansatt af klerikala, antidemokratiska och framför allt af protektiouistiska elementer, aflägsnar sig långt mera från vensterns program, än ollivier och hans vänner. Namnet venstra centern är således en oegentlig benämning, och det kan ej nog betonas, att Ollivier ännu alltjemt säger sig stå på veusterns ståndpunkt, endast med undantag af den republikanska principen, hvilken han ej anser utförbar för Frankrike. Häri närmar sig hans ståndpunkt , som Picard intager, och det är ingalunda omöjligt, att dessa begge män skola ännu en gång ställa samma uppgift för sig och styra mot samma mål. ENGLAND. Genom presidenten Grants bådskap har Alabamafrägan ånyo framkall us till lif i den engelska pressen. Juridical society bar för afsigt att föreligga utländska jurister och sakkunniga de olika tvistepunkterna för att erhålla en opartisk, obestridlig dom, på hvilken den allmänna opinionen Å ömse sidor om Oceanen må kunna stödja sig för vinnande af en för begge parterna billig lösning. Åtskilliga engelska tidningar ha — med anledning af Grants yttraude i den cubanska frågan — framhällit, att Förenta Staterna nu antaga samma hållning mot Spanien, som den engelska regeringen på sin tid mot förstnämnde stater. ITALIEN. Från Rom meddelar en korrespondent till ,,Times, att man oupphörligt bör omtalas biskopar, som icke ännu gå in på allt, som påfven af konciliet önskar. Det uppgifves, att en tredjedel af de i Rom varande prelaterna talar engelska. fn korrespondent till Pall Mall Gazette berättar, att kamarillan i Rom beslutat förhindra erkebiskopen af Paris att träff ta päfven. För vinnandet af detta mål ställdes så till, att ingen ester den 23 November i Rom inträffande biskop skulle få privataudiens hos Pius IX. Högtidligheten vid konciliets öppnande skedde alldeles efter det program, som at oss meddelats. Episkopatet utvecklade vid detta tillfälle en nästan otrolig prakt; trängseln var ofantlig, ehuru testen stördes af ett häftigt regn. Hela herrligheten upptog ungefär sex timmar. SPANIEN. Angående debatten i cortes om stölden utaf de spanska kronjuselerna lemnar, Dagens Nyheter följande fullständiga skildring: Hr Ramos Calderon frågade, om det var sannt att några af kronjuvelerna törsvunnit. Finansministern, hr Figuerola. svarade på detta ölverraskande spörjsmål med den största öppenhet: Ja, kronjuvelerna ha verkligen blitvit bortstulua. Det var en hustjuinad — tillade han sedan. I ett t 3n —