Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 december 1869, sida 2

ken kameleont den flickan likväl är! — Och efter någon besinning tillade jag: — Och likväl är hon inte hans syster. VI. Sålunda förflöto två veckor. Jag besökte Gagin hvarje dag. Assja tycktes undvika mig; hon tillät sig ej mera dessa upptåg, som under de första två dagarne af vår bekantskap hade förvånat mig så mycket. Jag tyckte att hon var i hemlighet bekymrad eller förvirrad ; äfven skrattade hon ej mera så mycket. Jag observerade henne med intresse. Hon talade tyska och fransyska temigen väl; men man kunde märka, att hon sedan sin barndom ej varit anförtrodd åt jvinnohänder, och att den underliga, ovaniga uppfostran hon erhållit ej hade haft något gemensamt med Gagins. Oaktadt Van-Dyck-hatten och målareblusen förrådde allt hos honom den veke, något bortklemade storryske adelsmannen, men Assja liknade ej en adelsdam ; i alla hennes rörelser låg någonting ostadigt; hon var en nyligen anbragt ympqvist, ett ungt vin, som ännu ej genomgått jäsningsprocessen. Af naturen vek och skygg, harmades hon öfver sin vekhet, och af harm tvang hon sig att vara otvungen och dristig, hvilket dock ej alltid lyckades henne. Några gånser förde jag samtalet på hennes lifi Ryssland, på hennes förflutna; hon besvarade ogerna mina frågor; jag erfor dock att bon, före sin utländska resa, hade tillbragt en längre tid på landet. En gång träffade jag henne sysselsatt med en bok; non var ensam. Med hufvudet lutadt mot