Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 december 1869, sida 2

III. Följande morgon (jag var redan vaken, men ännu icke uppstigen) klappade någon med en käpp under mitt fönster, och en röst, hvilken jag genast igenkände som Gagins, uppstämde: ,Slumrar du ännu? Då skall guitarrens Smäktande toner snart dig väcka — — — God morgon, sade Gagin i det han inträdde, — jag stör er något tidigt, men se hvilken morgon! Frisk, daggig, — lärkorna sjunga — — Med sitt lockiga, glänsande hår, blottade hals och sina rosiga kinder var han sjelf lika så frisk som morgonen. Jag klädde mig; vi gingo ut i trädgården, satte oss på en bänk, läto servera oss kaffe och började prata. Gagin meddelade mig siva framtidsplaner; 1 besittning af en artig förmögenhet och fullkomligt oberoende, ämnade han blifva målare, men han beklagade att han så sent fallit på denna tanke, och att han låtit så lång tid gå onyttig förbi; jag omnämnde äfven mina planer och anförtrodde honom derjemte hemligheten om min olyckliga kärlek. Han athörde mig tåligt, men så mycket kunde jag märka, att min passion ej väckte något lifligt deltagande hos honom. Sedan han af artighet suckat ett par gånger i likhet med mig, föreslog han mig att följa honom hem och se på hans studier. Jag var genast beredd dertill.