Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 december 1869, sida 2

väl upp som en man eller som en man och förklarade, att obligationerna kunde komiterade sjelfva använda bäst de ville, 5 äktiges drätselnärand iter, hvilka nämuden sevandla i säkra papper? Nej, nämnden teg och tyckte det vara alldeles ligt, att den sluppit ifrån bråket med förvaltningen af hela 50,000 rdr. Saken blef för öfrigt föga bekant bland allmänheten. Det var endast en och annan som erhöll kännedom deraf och tillät sig en kolossal förvåning öfver ett så egendomligt sätt att utföra ett uppdrag i det allmännas intresse. Men det finnes något som kallas revision af drätselnämndens räkenskaper och förvaltning. Denna revision har icke kunnat undgå att göra anmärkning mot drätselnämnden för dennas urakilåtenhet att protestera mot de komiterades egenmäktiga och obehöriga tilltag. Drätselnämndens första afdelning har dertill svarat, att nämnden icke hade sig ålagdt att ,utöfra något inseende öfver det sätt, hvarpå komiterade fullgjort sitt uppdrag. I svaret medgifves dock att det var drätselnämnden, som skulle ,, mottaga medlen och dem förvaltak. Logik och konseqvens finnas således icke uti ifrågavarande svar. Ytterligare medgifver detta svar, att ,,det! är sannolikt, att drätselnämnden, i fall den af komiterade fått mottaga Decemberfonden i kontanta medel, skulle hafva för dem inköpt Stockholms stads obligationer. Illa hade väl nämnden i annat fall handlat. Svaret söker dock göra troligt, att det ej möter någon svårighet att realisera Finspongs-obligationerna al pari. Man bör hoppas detta, ehuru man ej är så alldeles viss derpå, men detta inverkar icke på sjelfva hufvudfrågan. Lika liten inverkan har den reklamation, som i Lördagens Dagligt Allehanda finnes införd från ordföranden i revisionen af drätselnämndens förvaltning för år 1867. Det är ett tillkännagifvande, att revisionen ännu icke definitivt företagit något i anmärkningsväg mot drätselnämnden, utan att det hittills gällt endast förberedande förhandlingar mellan revisorerne och nämnden. Det kan dock icke särdeles mycket röra allmänheten, synnerligen som hvad tidningarne i frågan meddelat grundar sig på offentliga, behörigt justerade handlingar. Saken är fullkomligt sådan, som den finnes här ofvan framställd. Skulle revisorerne vidtaga den mycket besynnerliga utvägen att, sedan de ,f bandlingarne visat det drätselnämnden uraktlåtit uppfyllandet af sin pligt, att protestera mot komiterades egenmäktiga förfarande, likväl icke anmäla förhållandet för stads så vet allmänheten lika väl på hvad sätt meromnämnde komiterade uträttat ett uppdrag, som de åtagit sig i det allmännas intresse. Om, hvilket öfverallt berättas, det ej varit hela komitön utan endast två eller till och med blott en af dess medlemmar, som förvandlat de 50,000 rdr i Finspongs-obligationer, är det likväl komitön kollektivt, som må ste svara för den åtgärden, och det är drätselnämnden lika kollektivt, som skulle hatva protesterat mot tilltaget. Hela denna sak har väckt ett högst obehagligt uppseende, men man bör hoppas att den skall blifva en nyttig lärdom för kommande dagar och att vederbörande derigenom förmås att bättre se till, det offentliga medel icke öfverlemnas åt några få personers godtyckliga handhafvande. Att universitetsfrågans bedrifvande också måste undergå en reform, derom tyckes man här blifva alltmera öfvertygad. Näst de 50,000 riksdalerna i Finspongsobligationer talar man här mest om Henrik Ibsens nya s. k. lustspel, ,,De ungas förbund, hvilket skulle uppföras först som i dag, men gick öfver scenen redan i Lördags. Det lärer vara ett ganska märkvärdigt stycke. Jag har ännu icke haft tillfälle att se det, men ämnar mig till Dramatiska teatern i afton och vill om ett par dagar kanske meddela er mina intryck. Väderleken fortfar att vara mycket mild, och i går hade vi en strålande solskensdag med Septembertemweratur. M.