Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 december 1869, sida 2

Knappt hade ett telegram meddelat i Vien, att kejsaren den 6 deunes skulle intränla i Tricst, innan de förra ryktena om en fördstående minis ändring och ombyte al system lefde upp igen med förnyad krafi Den 7 på aftonen inträffade kejsaren i Wien. z3 hette det allmänt, att Giskr 8. författningspartiets vigtigaste representant — hade jalemnat sin afskedsansökan, ett bevis på, att man anser ett omslag af regeringens politik i sede k riktnivg vara sannolikt. Ete annat, men mindre spridt rykte ville deremot veta. att Taasle, Berger och Potocki hade begärt afsked, hvilket ju skulle antyda, att författningspartiet hade segrat. Neue ir. Presse, som strider för riksförfattningen, har omtalat alla dessa rykten, men förmenat, att intet afgörande beslut skulle sattas, innan riksrådet sammantridt. Emeller id tyckes en betydelsefull omng halva föregått i den allmänna opiuten an i Wien med afseende på frågan d n eller federal Ati den sistför en sådan stat som n består af så många 1) ar, förutsatt att det fistes afseende vid rikets enhet, medgifves nu utaf en stor del af den t jsterrikiska pressen, och t. o. m. af tidningar, som eljest tillhört författningens förkämpar. Nyligen har i wien utkommit en skrist af en bekant liberal, Fischhot, som spel lade en icke obetydlig roll under den demokratiska rörelsen år 1818. Fischhof, som ätnjuter stor popularitet i Wien, förordar federalismen som den enda riktiga och regeringsformen för Österrike. De olika nationerna, säger han, åtnjuta icke li vilt i Osterrike. Cirleithanien heher s för nälrvarande af tyskarne, och denna hegemoni uppsattas af de slai som ett iyranni. hörattaren föreslår dersöre, att de särskildta kronländerna få sjelsständig administration, lagstiftning, rättsväsende, undervisningsväåsende, o. s. v., hvaremot de gemensamma angelägenheterna (krig. sinanSer, utrikespolitik, handel) skulle förbehålas ett gemensamt parlament. De nationella minoriteternas rättigheter i de särkildta länderna skulle tillförsäkras genom i j 2 särskilda lagar. Ändringen af försattningen skulle förberedas af en notabelförsaming, eller genom en konferens af tramstående män af alla partier; riksrådet skulle derefter gifva en ny ,nationalitetsag, förändra vallagarne, och slutligen 2 skulle hela landet godkänna ve , hvarester kejsaren skulle låta kröna sig i Prag. Innehållet af denna skrift diskuteras nu mycket ifrigt af den österrikiska pressen, och detta har mycket bidragit till, att man med stor spämiing motsett resultaten ar det i Lördags öppnade riksrådet. FRANKRIKE. Lgstifiande församlingen har fortsatt pröfningen af valbr efrel, och — som vi förut meddelat — detta sker i utan tormiga uppträden. dan högern lidit det omnämuda nederl , alt markis de S:t Hermines val blef förkastadt, hämnade detta parti sig med att motarbeta Veillard-Migeons val, emedan han tillhör venustern, och försökte sig på en mängd underliga skäl för valets underkännande. Då detta icke lyckades, blef partiet så mycket isrigare för att häfda andra omtvistade val, hvilka också blifvit godkända, ehuru starka skäl för deras förkastande blifvit sörebragta. Stormigast gick det dock till vid pröfningen af Durands val, hvarom förloppet i går meddelades. Lagstiftande församlingens möte den 9 dennes började med bullersamma uppträ den. Först tick Raspail ordet för att bemöta de ytiranden i protokollet, med hvi ka man velat afklippa hans bekanta lag förslag. Efter honom uppträdde Rochefor med anlednivg af, att inrikesministern sitt dagen förut bållna tal omvämut de förslag, som Rochefort och Raspail til sammans inlenmat. Bland annat yttr. Rochefort, att han energiskt skulle söka förekomma sådane expeditioner till aslägsna länder, som regeringen företagit. Nu blef ett oväsen, så att talaren icke vidare kundo göra sig förstådd. Lävgt omsider fick Rochefort ordet och yurad man torde påminna sig att inril i site tal försökt att förlöjliga det jehonomi och Raspailingifuu få pls, Detia svg iroui, sade Rochefort, I ar kommit. på idet i lagstiftand församlingen. eiter a slut Ro tytt Huru löjlig jag än må vara, är jag det dock på långt när icke så mycket som den herre (ce monsieur), hvilken landsteg på transka kusten med en örn på axeln. I några städer uti södra delen af landet hade det illuminerats den 8s dennes på A EE EEE EN stra ——.— i