Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 december 1869, sida 2

volutionära partiets sida, men att den motsåg dem med förtröstan och bestämdhet; än vidare, att de förra regeringarne dukat under för uppgiften att förena ordning med frihet, men att den kejserliga regeringen trodde sig hafva större framgång, större skicklighet och en fastare vilja. Han tillade: Landet vill ingen revolution, det vill en liberal, men tillika ne; detta är kejsarens mening med orden: stark regering; det skall få begge delarför ordningen ansvarar jag. Vensterns ledare, Jules Favre, upptog den kastade uandsken och förklarade, att ministerens. liberala yttranden stodo i strid emot anspråket på, att Dreolles val skulle förklaras giltigt; icke destomindre blef valet! godkändt, ehuru först efter en längre debatt. Det påstås, att kejsaren komplimente-. srat Forcade för det förutnämnda talet. I lagstiftande församlingen den 8 dendela ett förslag, som han tillsammans med Rochefort och Bancel utarbetat. Förslaget lyder hufvudsakligen sålunda: 1) Decentralisation för de lokala och centralisation för de allmänna intressena, fullstänI digt fri kommunalförvaltning, val af kommunalrådet genom allmän rösträtt och mairernas val af nämnde råd. Mairerna utnämnas för ett år. Tvister kommunerna ment förekomma inför lagstiftande församlingen. 2) Lagstistande församlingen väljes genom allmän rösträtt och utan alla inflytelser. Församlingen reglerar i sista instansen nationens alla allmänna intressen, såsom landsvägar, jernbanor, brooch andra byggnader, m. m.; rättighet tll afslutande af alla internationella fördrager tillhör uteslutande lagstiftande församlinIgen. Krig får blott föras, då det handlar nes besteg Raspail tribunen för att medemellan slitas genom cn af mairer m. sl. I bestående kommission; tvister mellan del särskilda arrondissementerna i ett departeom orättvisa och oundvikliga anfall. 3) Skatteväsendet. Några få skattetitlar; en progressiv beskattning ersätter alla andra skatter. Lagstiftande församlingen fastställer hvarje år totalsumman, som efter den strängaste billighet fördelas på kommunerna. 4) Armöen. Hvarje fransman är soldat från 20 till 50 års ålder, men förblir i sitt hem och öfvas i vapen tre timmar hvarje vecka. Sedan han erhållit nödig militärbildning, skall han endast hvar tredje månad deltaga i en öfning. Hvarje legion utnämner årligen sin chef. II händelse af krig, utnämner lagstiftande församlingen generaler. De nuvarande officerarne bibehållas som sådane till sin sdöd; befordran sker efter soldaternas val. I Det liberala konserrativa partiets program har, som det påstås, vunnit kejsarens bifall, och det torde således vara att förutse, att det nya kabinettet, som utan tvifvel efter valpröfningarnes slut kommer att tagas ur majoriteten af lagstiftande församlingen, skall göra detsamma till sitt regeringsprogram. . Den gamla högern i lagstiftande sörsamlingen synes vilja nyorganisera sig till en styrka af cirka 80 medlemmar. Ledarne af detta parti äro nemligen högst förbittrade öfver, det de icke blifvit erbjudna att underteckna centerns manifest. Pressen sysselsätter sig naturligtvis mycket med centerns program; ,France yttrar derom: Samtliga principfrågor äro nu lösta; frågan är nu blott att bringa dem till utförande. Vi ha en monark, som öppet och bestämdt intager sin konsstitutionella ställning; vi ha en majoritet, som är besluten att framskrida på den öppnade banan, och som konsoliderat sig genom ett mycket klart och tydligt program. Den högra och venstra centern ha kommit till samma slutsatser, och det ena programmet liknar fullständigt det andra på några oväsentligheter när. Äfven angående frågan om den konstituerande makten äro rätt många medlemmar af högra centera eniga med den venstra; det är nu endast fråga om sättet, buru lagstiftande församlingen skall beklädas med denna rätt. I afseende på tillsättandet af mairer, är man äfven enig om, att art. 57 i författningen måtte förändras. Så snart majoriteten blifvit fast organiserad, börjar konstitutionalismens normala gång: i spetsen statsöfverhufvudet, gentemot honom majoriteten såsom det lagliga uttrycket af nationen, och mellan begge en minister. Hufvudfrågan är således i detta ögonblick ministerens reorganisation. ENGLAND. Demonstrationerna på Irland för svandet af de feniska fångarne samt möstena med anledning af den agrariska frågan fortfara. Den 4 dennes hölls i DunIdee ett offentligt möte, som räknade 3,00 medlemmar. Man antog en resolution, enligt hvilken feniernas fortsatta fangenskap förklarades såsom en åtgärd från regeringens sida, hvilken icke kunde fördragas, samt att de ministrar, som motsatte sig seniernas frigifvande, vore Irlands fiender och olämpliga att regera. Om ett annat möte, som hölls i grefskapet Louth med anledning af frågan om ett ordnadt arrendesystem, lemnar ,Times följande karakteristiska berättelse: Till president valdes en viss lord Bellew, hvilken utmärkt sig genom tal till fördel för de feniska fångarne. En mängd resolutioner af temligen otvetydig beskaffenhet antogos. Den ena förklaringen gick ut på, att arrendenas ouppsägbarhet skulle erkännas såsom nödvändig; den andra fordrade, att den årliga arrendeafgiften skulle bestämmas genom taxation. I en tredje resolution heter: ,, Vid hvarje åtgärd, som antages af parlamentet i afsigt att förbättra arrendatorernas ställning, skall tillika sästas afseende vid den arbetande klassens vilkor, så att hvarje arbetare kunde komma i besittning af en komfortabel bostad och ett passande stycke jord. Detta utkast till agrarisk lag borde väl hafva till(OHHCHHHII1 4H A mm da länet i— ä k ri k F m m et bi n: te :