Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 december 1869, sida 2

En arbetare Hamtrådde och yttrade: ,Läaten arbetarne först hvar och en få en acre jord och ett fritt bus, så kunna vi sedan tala om arrendatorerna; således först en obetingad amnesti, för det andra en lag om arbetarnes ställning, för det tredje en arrendelag! Dessa ord helsades med stormande bifallsrop. Ordföranden och hans vänner måste, efter flera fruktlösa försök att få ordet, draga 3ig tillbaka och öfverlemna lokalen till folkhopen, som nu roade sig med att afsjunga en fenisk sång. ,Times innehåller en ny artikel om de irländska förhållandena, hvari ministrarne påminnas om, att det tillhör deras prerogativer och attributer icke allenast att ,hålla rättvisans vågskål, utan äfven att föra svärdet. Ett telegram at i förrgår har också meddelat, det regeringen tillkännagilvit, att försigtighetsåtgärder blifvit vidtagna mot de ytterligare demonstrationer, som väntas, samt att belägringstillståndet blifvit proklameradt i en delaf Londonderry. Som man erfarit, har hertiginnan af Aumale aflidit den 7 dennes. Född den 26 April 1822 i Wien och dotter till prins Leopold af Salerno, således tillhörande den neapolitanska grenen af bourbonerna, förmälde hon sig den 25 November 1844 i Neapel med hertigen at Aumale, Henrik af Orleans, Ludvig Philips fjerde son, hvilken genom ett lysande fälttåg i Algier mot Abd-el-Kader redan vid unga år förvärfvade sig mycken ära. Under de första åren af sitt äktenskap vistades hertigen och hertiginnan i Algier, der han var generalguvernör; händelserna i Februari 1848 nödgade dem att gå i landsflykt. De bosatte sig då i Twickenham vid London, och under de sednaste åren var Woodnorton i grefskapet Worcester hertiginnans älsklingsställe. Hon efterlemnar blott en son, hertigen af Guise, född i Twickenham 1854; den äldste sonen, en mycket lofvande yngling, dog vid 21 års ålder i typhus uti Sydney våren 1866, då han var stadd på resa omkring jorden. AMERIKA. Det vid kongressens sammanträdande af presidenten Grant utfärdade bådskapet börjar med tacksamhet till Gud för de välsignelser at freden och jordens fruktbarhet, hvaraf det allmänna välståndet utvecklat sig, och uttalar den örskan, att hvarken han, presidenten, eller kongressens medlemmar vid sin återgång tll privatlifvet måtte vara förtjenta af klander hvarken af valmännen eller af sina egna samveten. Då landet öfverstått inbördeskriget — yttrar sig bådskapet — förblefvo elfva stater utan lagliga statsregeringar; en ofantlig skuld hade hopat sig, den amerikanska bandeln var bortskrämd från hafvet. Kongressen har sökt afhjelpa allt detta. Sju stater hafva åter, fullt berättigade, med republikanska institutioner inträdt i unionen; i Georgien måste oregelbundenheten afskaffas och de verkligt valda medlemmarne inkallas istället för de lagvidrigt sammanträdda ledamöterna af: legistaturen; i Virginien ha guvernör och legislatur äfven blifvit valda, och det förordas att likaledes återupptaga denna stat i unionen; resultaten af valen i Mississippi och Texas äro ännu icke noga bekanta; likväl är att hoppas, att dessa stater snart skola återvända i unionen och hela statsförbundet i sin fullständighet sålunda vara återstäldt. De befriade negrerna göra snabba framsteg i civilisationen; inga klagomål höjas numera öfver deras lättja och afhållande från arbete, såvida det lemnas dem lämplig ersättning derför. Sedan presidenten redogjort för den financiella ställningen och de åtgärder, som med anledning deraf skola föreslås, öfvergår bådskapet till förhållandena med utlandet. Förenta Staterna är den friaste af alla nationer, dess folk egnar sina sympatier åt alla folk, som kämpa om sin frihet; men trots detta deltagande böra de icke påtränga motsträfviga nationer sina åsigter, eller opåkalladt inblanda sig i en strid mellan nationer eller mellan regeringar och deras undersåter. Denna politik, säger bådskapet, har blifvit följd afregeringen. Sedan mer än ett år har en värdefull provins, tillhörig Spanien, stridt för sin sjelfständighet. Både folk och regering i Förenta Staterna ha för Cubas folkA under den nuvarande striden lagt i dagen samma varma känslor, som de under de. föregående striderna mellan Spanien och dess dåvarande kolonier visade för de sist-i nämnde; men insurrektionen på Cuba hars innu ej tagit det omfång, att den är ett krig i solkrättslig mening, eller har en till-: räckligt stark politisk organisation, som cunde berättiga till dess erkännande från s( i 8 1 i 0 0 5 i Förenta Staternas sida som krigförande i nakt. Det är Förenta Staternas åsigt, att ned tiden såväl Spanien som de öfriga uropeiska makterna böra lösa sina förindelser med de transatlantiska kolonier-si ia samt låta dem blifva sjelfständiga staer, i det de icke längre kunde göras till öremål för byte mellan europeiska makter. rörenta Staternas erbjudande att förmedla i striden på Cuba blef icke at Spanien sl. ntaget på den basis, som var den enda, h vilken af Cuba kunde godkännas; erbju-si andet blef således återtaget. Dec är dock se tt hoppas, det Förenta Staternas vänskap-sk ga förmedling slutligen skall leda till en sf, ösning af denna olycksaliga strid. Båd-Ju kapet omnämner än vidare de afregerin-n en hindrade cubanska fribytareexpedi-m ouerna, de af Peru framställda klagomä-h n öfver en i Newyork byggd spansk ka-nm onbåt, den under innevarande vinter till l a