UTRIKES. ÖSTERRIKE. I Wien ha på den sednaste tiden fler gånger förekommit rykten om en modif kation inom ministeren; ja, det har t. m. varit tal om att rikskanslern, grefv Beust, skulle träda tillbaka. , Presse på pekar emellertid, att dessa rykten icke öf verensstämma med den förhandenvarand situationen, samt fatt det nu vid riksrå dets sammanträde icke gerna kan vara ta om någon ministerförändring. Först sedar deputeradekammaren intagit en bestäme ställning till de stora frågorna om reforn af vallagen och revision af författningen skall det komma till klarhet öfver situa tionen. Under de sednaste två månader na har det icke varit någon hemlighet att det förefinnes stora skiljaktigheter mel lan ministrarnes personliga åsigterloch d mest framstående deputeradenas uppfatt ning af ögonblickets frågor. Troliger skola dessa meningsskiljaktigheter görs sig gällande redan under adressdebatten och då kan en kris knappast längre und. gås. Härtill kommer äfven den dalmatiska frågan. Sedan man kommit till kännedom om styrelsens förderfliga passivitet gen emot den sig långsamt utvecklande jäsningen, har sinnesstämningen emot dem, som bära ansvaret bärför, naturligtvis icke förbättrats. FRANKRIKE. D. 8 d:s har lagstiftande församl. för första gången efter dess öppande varit vittne till en allvarsam parlamentarisk strid mellan regeringen och oppositionen. Den förnämste talaren var inrikesministern Forcade, hvilkens yttranden vinna ökad betydelse derigenom, att åtskilliga tidningar göra honom till föremäl för sina ständiga anfall och knappt låta någon dag gå förbi utan att förklara, att det icke kan blifva tal om någon verklig parlamentarisk regering, så länge Forcade är qvar i kabinettet. Anledningen till sammandrabbningen mellan oppositionen och inrikesministern gaf förhandlingen om giltigheten af Dreolles (redaktör af , Public, Rouhers organ) val. Innehållet af Forcades tal synes genom dess öfver förväntan energiska ton hafva gjort ett icke ringa intryck på församlingen. Inrikesministerns ord vittnade om en fasthet från regeringens sida, som man sedan valen i Maj och Rouhers afgång ur ministeören icke varit vand att