Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 december 1869, sida 3

r hr Behrens med amatörer, hvilka skola ge Rossi is stora messa. IIrr Martinson och Hallberg med sällskap ha gikvit ett par representationer med god framgång på teatern, men så har det ock varit brist på teaternöjen här en leng tid. Lilharmoni sällskapet låter då och då höra af sig med en konsert, men på den musike s Upsalapubliken vara belåten, ty de förmå ej skaffa sig gehör hos ett så stort auditorium. att det blir någon reell inkomst. Två till tre konserter i veckan höra nu till ordningen, och det är ej underligt att ej publiken räcker till. Allmänna sångens beslut att tia eutröe 2 gånger i månaden har icke väckt något bifall från åhörarnes sida, men så mycket mer från sångarnes, som nu, fria från rök och dam, kunna sjunga med klara strupar. Får nu se om den nya ordningen håller i länge. När det lider till våren, så — — Carl XIT:s minuc firas i afton af kåren med sång i skytteanska hvalfvet. En högst behöflig barvinter med 5—9 grader kallt har på de sista dagarne g en behöflig omvexling at det dimmis , som en 14 dagar varit rådande och nedstämt lynnet, och landtmannens ansigte ljusnar utan tvifvel, då han skådar den vackra rimfrosten om morguarne på sina rågfält. Ord till ,,Föreningssången, författade af Johan Nybom och tillegna Upsala Rektoristförening. Upp genom luften, bort öfver hafven Storma nu ut, o du ynglingasång! Lärdom af lifvet, röster ur grafven: Vänskap och sång göra verlden ej trång. Bröder! huv herrligt ett fostbrödralif, Slutet för hat, för pedanter och kif, Der man gemensamt sar och lider, Sjunger och oslrar i frihetens namn, Och uti lifvets stormiga tider Skapar så herrlig en verld i sia famn. de Endrägt i vilja, endrägt i handling Styre, I bröder, vår helgade rund! t för slafvar preli Evigt bestånda Blomman på kinden spår helsa och mod, Armen är kraft, uti pulsarne blod; Iljertat slår mäktigt af kärlek till Fostbrödradygd, o blif äfven vå Mulnar det till emot norden, Sverige vår ålders kraftfulla vår. Lefve då skap! Sången må ljuda Evigt bland dalar och fjäll i vårt land! Letve vår konung! åt honom vi bjuda Iljerta och blod och vår trofasta hand. Letve ock kärleken evig och skön, — Hon skall bli sångens och trohetens lö Rodnande tärnan skall le och oss räc Englar, som sjunga, då vi sjungit slut, — Kärlek och vänskap rikt blomsterbetäcka Gratven, der nerna ljuft hvila ut.