Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 december 1869, sida 2

ång kunna åt dessa n enin sar beredas, så lärer det blifva nödvändigt, att de skiljas från det nyliberala programmet, åtminstone intilldess detta parti, genom värdigare representanter inom pressen än t. ex. Fäderneslandet, förvärfvat sig ett bättre anseende inför landets opinion. Stockholmsposten tillkännagifver, att han under nästa år kommer att utgifvas dagligen, d. v. s. hvarje helgfri dag, och beledsagar detta tillkännagifvande med några betraktelser rörande sin ställning till den öfriga pressen i landet, enkannerligen hufvudstadens. Tidningen har icke gjort såsom andra, de der, i gina ledande artiklar, införa ,,öfversättningar ur utländska tidningar om utländska förhållanden (en pik åt Aftonbladet); hon har icke lemnat ,, dussintals spalter om nomader och annat, som saknar allt omedelbart intresse för dagen (en pik åt Dagl. Alleh:a); hon har icke trott sig — till följd af sin blygsamhet — kunna, från sin aflägsna plats, i det höga norden, synnerligen ,, inverka på formandet af verldens öden och ,sanningen att säga — anmärker S.P. — har det mer än en gång fallit oss i tankarne, att det lysande och energiska sätt, hvarpå åtskilliga af våra samtida bruka läsa lagen för kejsar Napoleon, grefve Bismarck och h. helighet påfven Pius IX, hittills icke utöfvat det bestämmande inflytande på dessa höga personers tankeoch handlingssätt, som författarne baft rättmätiga anledningar att vänta (en pik åt oss litet hvar). Tidningen har icke , krupit eller sökt gunst, vare sig hos de maktegande eller hos den större massan, ,af den enkla orsak att hon ej haft någon ynnest att hegära. Utmärkelser hafva för henne ingen lockelse.t S. P. har vidare ,icke förföljt någon person eller förkättrat någon öfvertygelse; o. s. v. Tidningen har alltså icke delat sina , ärade samtidas svagheter, utan varit riktigt bra. I atseende å sina syften tillkännagifver S. P. sig vara konservativ, ,ifall det är konservatism att i samhället se något annat än en leksak för kitsliga fingrar, eller ,,om det är konservatism att tro på en ständigt försiggående samhällsutveckling inifrån, genom växande odling och stigande förädling hos alla samhällsklasser, på hvars befordrande enhvar i mån af sina krafter är satt att arbeta. Vi känna ej, fortfar S. P. någon gräns för samhällets utveckling i den riktning, som betryggar allas lika rätt till sjelfbestämmelse, ckonomiskt oberoende, intellektuell förädling och all mensklig lycka, m. e. o., i riktningen af de konstgjorda samhällsolikheternas utjemnande, och ingalunda hafva vi uppstälit 1865 års riksdagsordning såsom någon slutpunkt i politisk utveckling. S.J. protesterar mot beskyllningen att hafva fört ,,plutokratiens talan. Han har .tvärtom vid hvarje tillfälle gjort sig en ära af att vara det ärliga arbetets, den försakande idoghetens sakföraro. Af allt slafveri, tillägger S.P., ,är intet värre än det hopplösa armodets. — — — Vi hafva trott, att ingenting mera undergräfver samhällens och enskildes lycka än dålig hushållning och att knappt någonting är nödvändigare såsom underlag för offentlig och enskild sedlighet. än ett sundt begrepp om krediten och ett rättsinnigt bruk af densamma. Slutligen yttrar S.-P.: ,De, som uti hvarje ekonomisk fråga tro sig spåra materialism och förtryck, synas ofta sjelfva bland alla friheter knappast skatta någon högre än friheten att lemna egna förbindelser ouppfylda. De glömma att frihet och framåtskridande äro beroende af det allmänna välstånd, som allena förmår främja det uppväxande slägtets daning icke allenast till samhällsmedlemmar, som pocka på rättigheter, utan som både känna och vilja uppfylla goda medborgares pligter mot fosterlandet. Detta är i korthet orsaken att vi, stundom omständligare, nödgats sysselsätta oss med kreditoch penningförhällanden, hvilka för öfrigt mer än andra frågor under senare åren tagit allmänna uppmärksamheten i anspråk. För oss har rikedomen ingen annan betydelse än såsom en produkt af nyttigt arbete och ett medel att framkalla ytterligare nyttigt arbete. Att för alla klasser öppna utvägar till förvärf och skydda rätten både ull person cch egendom, samt derigenom söka göra alla omedelbart intresserade i samhallets angelägenheter, är för oss en bättre demokrati än att endast pätruga dem abstrakta s. k. politiska rättigheter, som demagoger i deras ställe begagna. Utan allmänt ekonomiskt oberoende finns sicke någon varaktig politisk frihet. Det ligger utan tvifvel mycken sanning i dessa satser, ehuru de tillspetsats på ett sätt, som kan gifva dem sken af ensidighet, ja, verkligen af ,,materialism. Om det är sannt att de ekonomiska vilkoren säro mäktiga häfstänger för samhällets utveckling i moraliskt och intellektuellt hänI seende, likasom den väl brukade och gödda tott rum Hon Staorkam och sada att don