Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 december 1869, sida 2

Lebrun, och de öfriga hade trängt sig fram till fönstret. Gothoun, värdens dotter, hade kommit in med en sömnig min och gat korta svar på några frågor, som riktades till henne; men då allas ögon och öron, utom Gavarnies, voro upptagna af hvad som försiggick utanför, gaf hon honom en hastig, betydelsefull blick, sträckte sin hand bakom sig och öppnade sakta en dörr, hvilken han redan i hemlighet och förgäfves hade försökt. I nästa ögonblick hade han passerat igenom den, och hon ställde sig framför densamma med lugnt utseende och armarne i sidan. Värden skyndade nu in, såg sig omkring och frågade efter medborgaren från Ibarraye, och hvar och en vände sig om, öfverraskad vid frågan, men denna öfverraskning förbyttes till häpnad, då hans frånvaro upptäcktes. Gothoun tycktes vara mest förvånad bland dem alla, och under förvirringen, som följde, lyckades hon att hänga nyckeln på sin spik, så att då någon förklarade att Gavarnie måste hafva gått ut genom bakdörren, motsades detta påstående af den upptäckten, att den var stängd och nyckeln hängde på sin spik Lebrun hade kommit in och liknade mer än vanligt en räf, men han var villrådig emedan han visste att herr Fövre hade ansvarat för de resandes säkerhet iänds till Meilleraie. Patrioterna på ,,Le Bocui Rouge ville gripa dem genast, men Lebrun ville först rådgöra med sina kamrater, hvilka troligtvis snart skulle återkomma från Meilleraie, då de upptäckte flyktingarnes uteblifvande. Denna fråga af bandlades lifligt i skänkrummet, och Gothoun afsändes för att se efter om fruntimmerna befunno sig i säkert förvar på