Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 december 1869, sida 2

kasta sig öfver på den andra, särdeles om man är beredd att der taga emot honom med öppna armar. Man har handlat så med mer än en regering i värt land. Det har funnits tider, då den liberala opinionen skulle lätteligen fått en regering att gå i den rätta riktningen, men man har ej understödt henne; man har klagat öfver tveksamhet och brist på energi; man har ropat på .rent spel, på, allt eller intet, och så har man fått det man velat — intet. Man har fördröjt framåtgåendet, i stället för att befrämja detsamma. Man har också å denna sida falska föreställningssätt om energi, i det man ansett denna bestå i kraftyttringar, äfven om dessa ligga endast i äthäfvorna och den högljudda rösten. Men den energi, som genom att lägga sten till sten uppför en stor byggnad; som långsamt men ihärdigt arbetar och dermed går mot sitt mål — den kraften misskänner och underskattar man. Det är likväl den, som uträttar det stora i verlden, och framförallt det beståndande. Korthuset bygges lätt, men ramlar också lätt omkull. Vår gamla sats är: det beror ej så mycket på den hastighet, hvarmed man framgår mot sitt mål, blott att man går i den rätta riktningen. De som hafva samma mål, de äro våra vänner, om de också vilja gå något långsammare eller fortare än hvad vi anse klokt och nyttigt. Hvad serskildt angår den kommunala rösträtten, så hafva vi ansett, att det närmaste steget här bort vara en graderad röstskala. Men derom ville man, när agitationen först uppstod, alls icke höra talas, utan förkättrades de som uttalade en sådan mening, med ganska mustiga epiteter. Riksdagen ville ej ingå på denna väg, ej ens andra kammaren, utan saken ställdes på grundvalen af den högsta rösträttens inskränkning. När målet var detsamma, kunde den ena vägen väljas likaväl som den andra. Men det lärer likväl dröja länge, innan en riksdag medgifver den kommunala rösträtten pr capita, med den utsträckta rösträtt, som nu eger rum. De finnas, som skulle kunna ingå härpå i fråga om val, men ingalunda för direkta beslut om utgifter, der man anser, att den som högre drabbas af utgiften också bör hafva mera att säga i saken. Så tro vi ej, att allmogen på landet, i sjelfva de nyliberales nejder, skulle gå in på, att låta torpare och backstugusittare besluta öfver kommunens utgifter. Här skall ätmäinstone någon grad at besutenhet, eller någon större andel i skattebidragen, fordras såsom vilkor för cn sådan lika rösträtt. Dett fägnar oss ock, att man äfven på andra håll börjat inse nödvändigheten af ett framgående steg för steg, men ej i saltomortaler. Så yttra de s. k. ,nyliberale i det sednast af deras ,centralförening utfärdade cirkwär, bland annat: RNi skall deraf (af det bifogade programmet) till en början finna, att de nyliberala, långt ifrån att, såsom man ej sällan beskyller dem, på cn gång vilja genomtöra alla enligt deras åsigt behöfliga sambällsreformer, tvärtom uttryckligen förklara, att de blott efter hand hoppas vinna målet. Men de inse. att de olika momenterna af samhällets utveckling sinsemellan måste stå i ett organ samband, um de ej skola komma i strid med, i stället för att stödja hvarandra. Det är derför dessa momenter i ett program blifvit sammarförda; och möjligtvis är det detta sammantörande, som ingifvit oro hos mången, som kanhända eljest gerna skulle hafva skänkt sitt bifall åt bvarje punkt för sig. Vi hafva kursiverat de ord, som angit va, att de nyliberale nu synas hafva blif. vit förståndigare än de hitintills ansetts vara, och detta väl ej utan skäl, då t. ex. deras vice ordförande, vid sednaste riksdagen, föreslog upphätvande af all :ensus för riksdagsmannaval till andra lanmaren, samt då tvenne riksdagsmän, sm ansågos tillhöra partiet, motionerade on införande af lika rösträtt för alla rösberå tigade i kommunala angelägenheter. Ilär var icke fråga om något ,efter hand! utan att det skulle genast beslutas oct bringas till verkställighet. Och detta var något som vi, ,gammalliberale, ,grå eller ,,stationäre, eller hvad vi allt voro icke kunde gå in på. Det fignar os så lunda, att äfven de ,,nyliberale nu synas hafva kommit på bättre tankar. Det ä1 då äfven hopp om, att slika dödfödda motioner icke skola komma att betunga den instundande riksdagens förhandlingar. Man kan då kanske också få börja tal: något vid desse nyliberale, om deras sat ser och sträfvanden, utan att riskera at få en skur med otidigheter öfver sitt buf vud, ty då blir samtalet otrefligt. ätmin stone skola vi göra, ett försök, sedan v numera fått del, genom några tidningar, a de nyliberales program, hvari finnes åt skilligt, som läng utgjort just de gam mal-liberales önskningsmäl, och hvarfö man således lärer hafva att tacka dem