fredsställelse, att den gamle, som de sörjde, nu var så långt skiljd från sina fiender, som denna stjerna, hvars glänsande spår nyss hade försvunnit. Marcelle uppreste sig, intagen af denna tanke, och lade sin hand i Gavarnies med en tyst förtröstan, som rörde honom i djupet af hans hjerta och lät honom känna, att äfven om hon hade varit en fremling, i stället för hans trolofvade brud, skulle han hafva vågat allt för att försvara henne. med en viss till: