Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 november 1869, sida 2

— ginge in på denna yrkesbana, skulle nandtverkerierna åter uppblomstra och inaga den aktningsbjudande plats, som de en gång innehaft, innan det bundna skråräsendet bragte dem på försall. IIvad är det, som hindrar de bättre lottade samhhällsklassernas söner att välja denna kraftiga, goda bana? Hvad är det, som drifver den bergade handtverkaren att heldre uppsöda sina söner för embetsmannalifret än för sitt yrke? Orsaken är — anscendet. IIandtverkerierna åtnjuta icke nog aktning, tycker man, och så sinner sig den unge handtverkaresonen för god att ingå i sin hederlige saders yrke, äfven om han eljest ej skulle dertill sakna håg och förmåga. Så tycka också föräldrar inom de klasser, som vilja företrädesvis kalla sig , bildade, att det är en alltför underordnad förrättning för deras suner, särdeles om de genomgått en studiekurs, att egna sig åt ett handtverk. Måhända skall det blifva äfven här först nöden, som skall bringa menniskorna på bättre tankar. Ty huru mycket högre står ej yrkesarbetet än renskrifveriet på tjenstemannabanan, ja, än uppsättningen af en expedition eller ett protokoll! Sannerligen fordras det icke större skicklighet och duglighet att göra väl ett par skor, än att utföra de ilesta förrättningarne i den lägre tjenstegraden eller på köpmanskontoret. Fördomen och högfärden äro de onda makter, som hindra oss att låta våra söner och döttrar bereda sig för och egna sig åt de förrättningar i lifvet, som öfverensstämma med deras anlag och som skulle göra dem till nyttiga och lyckliga menniskor. Mången fader och moder har fått bittert ångra detta förbiseende af naturens heligaste lag och samhällets kraf. Såsom en yttre, mäktigt verkande omständighet stär dock här den falska uppfattningen af embetsmannalifvets värde och anseende framför de borgerliga yrkena, som uppbära dessa statens förrättningsmän. En förändring af embetsmannaväsendet är alltså för oss ej blott cn fråga om besparing af statsutgifter, utan, och i vida högre grad, en kulturfråga, som bär i sitt sköte användningen inom behöriga och nyttiga sferer af samhällets bildningskrafter, till personernas egen lycka samt till höjande och stärkande af sådana det praktiska lifvets förrättningar, hvilka utgöra den breda och djupa grundvalen för samhällets sunda bestånd och friska förkofran.