Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 november 1869, sida 2

tunnor i lås. tunna lös sill. Göteborg d. 20 November. De flesta mäns lefnadsbana har blifvit, och blir ännu, bestämd af förnämligast tvenne grunder: anscendet och utkomsten. Det förra gäller mest inom de bemedlade samhällsklasserna, den sednare inom de obemedlade. Deremot verka anlagen och hågen, hvilka tillsammans bilda den inre kallelsen, i andra rummet, eburu de borde intaga det första. De samhällsförrättningar, som under de sednare århundradena, i tan alla Europas länder, medfört det största anseendet, hafva legat på embetsmannalifvets område: det militära, kyrkliga och s. k. ,civila. Dessa regeringsmaktens tjenare hafva, hvar och en inom sin grad, betraktat sig såsom lydiga under de öfverordnade, men styrande öfver de underordnade, och alla tillsammans rådande och befallande öfver hela den stora massan af befolkningen. Så hafva de varit försedda med aflöningar, bestämda mera efter tjenstegraden än efter sysselsättningarnes ansvar och möda; så hafva de erhällit en srang, höjd öfver alla öfriga samhällsmedlemmar, och så hafva de ock genom särskilta drägter, mer eller mindre utsmyckade, skiljt sig från och höjt sig öfver folket i allmänhet. En hvar, som velat vinna det högre anseendet, har således haft att söka detsamma på embetsmannabanan. I vissa grader deraf har derför hänsyn till utkomsten måst vika, i det på några platser lönen icke motsvarat det dyra lefnadssätt, som här ansetts nödvändigt. Inom andra grader hafva äter lönerna varit derjemte lockande, emedan de inneburit en, om ock svagare, dock säker utkomst, så mycket mer eftersträfvansvärd, som tjenstens fullgörande varit sörenadt med ringa ansträngning. Så hafva de mera bemedlade klassernas söner oaflåtligt strömmat in på embetsmannabanan, hvilken erbjöd platser i öfverflöd, då det låg i embetsmännens intresse att erhålla så många biträden som möjligt, och då många tjenster blifvit skapade för att bereda fördelar åt gynnade personer, hvarefter de blitvit sedermera qvarstående. I den mån emellertid välståndet och skolbildningen blifvit allmännare, hafva embetena blifvit ialla fall otillräckliga, gentemot mängden af sökande, och så hafva ,surnumerärer eller . extraordinarier uppkommit, hvilka bildat ett tjenstemannaproletariat af ganska sorglig beskaffenhet. Många dyrbara krafter hafva härmed gått för samhället förlorade, och göra det ännu i dag. Och detta i dubbelt mått. Först och främst emedan unge män med kunskaper, förvärfvade dels med egna uppoffringar, dels på statens bekostnad, få ingen användning för sin förmåga, intet fält för sin verksamhet, utan måste sålunda förnöta sina bästa år under sysslolöshet, tvingade att för sitt uppehälle anlita skuldsättningen. Och vidare emedan de, då de en gång erhållit en plats, der möta förrättningar, hvilka alldeles icke taga i anspråk de sörvärfvade kunskaperna. De första graderna af den civila embetsmannabanan erbjuda endast arbeten af så enkel och mekanisk beskaffenhet, att dessa kunde utföras af en person, man eller qvinna, med en god och flytande handstil samt med en någorlunda säkerhet i svenska språket. Så förnötas krafterna äfven med gråa hår på sin hjessa, ändtligen hunnit en grad, der en högre förmåga tarfvas och kan göra sig gällande, äro hans lisaktighet och energi brutna. Han var blifvit, 1 bästa fall, en rutinens och slentrianens man, med skymd blick för både tjensteförrättningarnes och samhällets högre kraf. Endast mycket kraftiga och begåfvade naturer göra härifrån undantag. De förluster af andliga krafter, intellektuella och moraliska, som härigenom drabbat Europas gamla stater, äro omätliga, och betyda långt mera, än de ekonomiska förluster, som drabbat statsbudgeten. Priset är 48 å 60 sk. pran t 1 Ä bär, och när den olycklige gradpasseraren,e — OO 0 rd BOR — — ä 1I I sednaste tider har likväl en del af det industriella lifvets vorksamhet börjat komma till någon heder, det är jordbruket, handeln och sabrikerna. Här ligger också hoppet om en bättre framtid. Mången jordbrukares son föredrager numera att, efter förvärsvade insigter i landthushållning, blifva en fri man på eget hemman, framför att trängas på embetsmannabanan. Detsamma gäller ock om den förmögne köpmannens och fabiikantens söner, då de icke af den inre kallelsen dragas till andra värf, hvilket är fullt berättigadt och naturenligt. Men så börja också andra unge män trängas på dessa banor, och så utgöra särskilt kontorsplatser i de större städerna föremäl för en konkurrens, som blifvit så stor, att äfven här uppstått surnumerärer i öfverflöd. Och dock äro äfven göromälen inom de lägre graderna af dessa värf ganska mekaniska och underordnade. Deremot finnas andra yrken, som kunde erbjuda en yngling, med flit och insigter, illsålle både till utkomst och till utvecking af sin förmåga. Dervid må i första rummet nämnas handtverkerierna. Här kan den unge mannen utbilda den tekniska förmåga och böjelse, som innebo hos illa, hvilka blifvit begåfvade med det herr. . 2 Mm iga redskap. som menniskan fått i sina!