Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 november 1869, sida 2

ombildning af embetsverk. I Stockholmsposten läses följande, hvilket är så mycket mer anmärkningsvärdt, som S.. ej kan beskyllas för att ega omstörtande syften: När vi för någon tid sedan framstälde några tankar rörande cembetsväsendet och de anspråk man i allmänhet synes hysa på indragningar och besparingar, tilläto vi oss, med afscende på de centrala styrelseverken, yttra den åsigten, att genom förvaltningsärendenas fortgående förenkling hade dessa stora och genom sina traditioner vördnadsvärda inrättningar förlorat sin egentliga betydelse, hvaraf följer att deras upphörande såsom sjellständiga styrelseorganer numera i sjelfva verket endast är en tidsfråga. I den mån riktigar begrepp spridas om hvad som tillhör regering och hvad som tillhör enskild yrkesdrift, kan dett. ex. ej uteblifva, att Kongl. Maj:t förr eller sednare befrias från åliggandet att i statsrådet drifva bankrörelse genom utskiftande at s. k. länerätt i manufakturuiskonten; och när dess sonder frigöras från sin konstlade förbindelse med kommerskollegium, genom kreditivets indragning till riksbanken och behållningens öfverlemnande till statskontoret, då kan detta berömda kollegium med godt samvete gå sin förenkling till mötes. Ett likartadt förhållande eger rum med kammarkollegium, i den mån skatteväsendet förenklas och det nya jordeboksverket hinner fullbordas; men då vi nämna detta rikskollegium, ätvenledes rikt på stora historiska minnen, faller oss i tankarne ett annat verk, som derifrån blifvit utbrutet, neml. generallandtmäterskontoret, hvars ,,kongliga styrelse gifvit de sista riksdagarne så många märkliga erinringar om sin tillvaro. Vi våga derföre hemställa, huruvida det ej kan vara tid att denna lilla potentat bland embetsverk, hvars regeringsärender påminna om vissa sekulariserade tyska furstars, kunde så återtaga sin ursprungliga siällning såsom ett kontor under kammarkollegium, med en kamererare till ,.chef i stället för en generaldirektör. Ett förslag i denna syftning vore säkert det mest populära, som riksdagen kunde mottaga genom chefen för civildepartementet. Men i afvaktan på de stora organisationsförändringarne är det ej skäl att försumma de små, och mycket nyttigt kan på denna väg utan långa förberedelser uträttas. Vi hafva mer än en gång yttrat vår öfvertygelse, att i fråga om embetsverkens förenkling besparingen på löner är en underordnad fråga i jemförelse med besparingen af tid och arbetskrafter. Att indraga obehöfliga tjenster och göra de öfrigas arbete mera intensift, måste således, enligt vår tanke, vara reformens riktning. Åtskilligt har i detta afseende blifvit åtgjordt. Den komite, som enligt 1836 års riksdags beslut nedsattes för att afgifva betänkande angående förändrad organisation af rikets styrelse-och förvaltningsverk, har uppstält en ganska intressant jemförelse mellan 1523 och 1859 års statskalendrar, hvaraf visar sig att antalet af de deri upptagna centrala embetsverkens tjenstemän under samma period blifvit minskadt irån 762 till 499 genom indragning af öfverflödiga embetsverk, ehuru icke mindre än 15 nya embetsmän tillkommit i sammanhang med nya embetsverk och befattningar på stat, bland hvilka vi endast behöfva påminna om fångvårdsoch telegrafstyrelserna. Under decenniet 1858—68 har emellertid, såsom 1868 års riksdags särskilda utskott rörande styrelseverken upplyst, en tillökning egt rum, så att antalet vid 1867 års slut uppgick till 536. Denna förökning har sin grund i nyinrättade embetsverk och styrelser, för ckonomiska karteverket och Sveriges geologiska undersökning, samt jernvägsstyrelserna, och om man afräknar dessa nya tjenster, uppstår verkligen en minskning af 11 på öfriga embetsverkens personal. Om vi med ledning af statskalendern taga en öfversigt af sådana verk, som hafva egentlig förvaltning, så visar sig att, oberäknadt sckreterare såsom chef för kansli, kamrerare såsom chef för kontor, kassör såsom kassatörvaltare, äfvensom aktuarier i kollegierna och styrelseverken, der de ej tillika innehatva andra befattnivgar, vida öfver balfva antalet tjenster äro af en underordnad beskaffenhet, så att flere af dem kunna på en band förenas, och icke egentligen fordra andra förberedande kunskaper än dem, som inhemtas vid de högre elememarläroverken. Vi hafva antecknat närmare 300 sådana befattningar, eller noga taget 286, och det visar sig vid efterräkning, att ej minre än 118 personer i dessa grader förena flera jenster. Mängen gång ser det ut som de lägre tjenstegraderna endast vore till för att torftigt beöna ett sjelsständigare arbete på ett helt främmande område. Sålunda finner man en regementsskrifvare och riddarhussekreteraren uppbära kopistlöner i justitiestatsexpeditionen och nedra jutitierevisionen, en innehafvare af rådmansembete betecknas såsom ,öfvertalig tjensteman i kamnarrätten, för att derstädes kunna uppbära en kanslistlön, och en tillförordnad öfverkommissarie civilstatens pensionskassa allt fortfarande upptasa en ordinarieplats såsom kammarskrifvare i statskontoret. Ser man på Serafimergillet, så befinnes tt medan den enda och egentliga embetsmarnen ch ordnaren i hvad hospitalsväsendet angår ätjuter ett arrode af 1000 idr, sinnes der en stab f kanslibiträden, hvilka alla hafva andra tjenster, land hvilka man finner advokatsiskalen i Svea ofrätt och sekreterarne i telegrafstyrelsen, som afva fasta löner till ett sammanlagdt belopp af ,550 rdr. Hvarför ej flytta godsförvaltningea till