Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 november 1869, sida 1

I)NINGENS BOUAGS TRYCKEEl. LAAAA — ssjuknat i Tvickenham, och tidqninger I .Echo försäkrar, att man med säkerhe väntar en dödlig utgång af sjukdomen. Likasom i Shoreditch, ha äfven i Beth nalgreen, en annan fattig stadsdel i Lon don, flera möten mot frihandelssysteme egt rum, på anstiftan af en förening, som döljer sin verkliga natur bakom namnet Föreningen till affärernas förbättrande. Likasom alla andra anhängare af skydds. tullsystemet har denna förening till er början nöjt sig med att påyrka tillsättan det af en komitt, hvilken skulle undersöks skälet ,till det förfall, som alla affäret råkat uti. ITALIEN. Den med pröfningen af förslaget till ny kriminallag uppdragna komitön säges hafva uttalat sig för dödsstraffets bibehållande Någon dödsdom skulle dock icke hädanefter verkställas, såvida ej juryn enhälligt uttalat ordet: skyldig. Likaså skulle icke afrättningarne blifva offentliga. ,,Nazione, som af grundsats är emot dödsstraftet, påstår, att med afrättningarnes offentlighet förfaller äfven den enda väsendtliga grund, som försvararne af dödsstraffet kunnat anföra, nemligen dess afskräckande verkan. .Aldrig har en konung varit så älskad af sina undersåter, aldrig har en sorgunderrättelse väckt sådan smärta, som den, hvilken från San Rossore spred sig öfver landet om den höge sjukes farliga tillständ-. Ungefär så yttrade sig nästan enstämmigt samtliga de italienska tidningarne — hvilken färg och politisk riktning de än tillhörde — under de första dagarne af konungens sjukdom, och visst är att deltagandet för Victor Emanuels sjukdom aldrig kunnat vara uppriktigare eller allmännare. Under en af de första dagarne, sedan förbättring inträdt, yttrar en korrespondent: Underrättelserna låta gynnsammare, och nationen andas på nytt. Det är, som om en olycka, hvilken sväfvat öfver halfön och uppfyllt sinnena med olycksbådande aningar, hade försvunnit. Det var, som om massornas politiska instinkt hade väckt det slumrande medvetandet om den betydelse, som denne konung har för Italien, denne konung, om hvilken man icke orätt säger, att han nöjer sig med den passiva sidan af sin ställning. — — — — I det han icke står öfver, men utom partierna, fästa de personliga känslorna af tacksamhet samtliga medlemmarne af den brokiga italienska folkfamiljen sig vid honom och sluta sig kring hans tron; härigenom har han äfven varit i stånd att afvärja de olyckor, som under de sednaste åren hotat att drifva statsskeppet ur sin bana. Italienarne hafva genom de nästan ovilkorliga manifestationerna af deltagande för sin konungs sjukdom icke blott visat, att de äro tacksamma och rättvisa, utan äfven att de uppfatta den ställning, i hvilken deras offentliga angelägenheter befinna sig. Och denna ställning är svår nog. Det har under de sednaste dagarne mången gång nästan med vissheten af en dogm uttalats och hundratals gånger återupprepats, att de extrema partierna i Italien icke bafva något fotfäste, ja, icke ens några verkliga anhängare. Man bör dock härigenom icke låta vilseleda sig angående situationens svårigheter. Man får icke förgäta de många jäsningsämnen, hvilka erbjuda ett lämpligt material för orostiftare, äfven om dessa icke vore många. Och buru stort är icke antalet af missbelåtna och kortsynta personer, hvilka ingenting hafva att förlora, och derföre hoppas på ett godt fiske i grumligt vatten, kortligen: tillfällighetsrepublikaner och radikala dilettanter! Och hurn farlig kunde icke en förbindelse blifva mellan dem och aktionspartiet, hvilket sistnämnda — med tillbjelp af den romerska frågan — lätt skulle kunna sätta halfön i lågor. . . Antalet af de till det ökumeniska konciliet i Rom ankommande biskoparne ökas med hvarje dag. Till deras mottagande hvarje gång en piket zuaver beordrad ill bangården, till icke ringa öfverraskning för en hop ankommande turister, hvilka sålunda se sig mottagna med miliriska hedersbetygelser. GREKLAND. Konungens hedersadjutant, general HadjiPetros, en af de berömdaste anförarne i len stora grekiska frihetsstriden, har nyigen aflidit, rik på år och ära. För två år sedan åtföljde han den unge konungen på resan till Petersburg, Paris och Wien, och beundrades då för sitt hurtiga utseende och sin militäriska hållning. Han log plötsligt af slag. Ilans äldre bror, en YS:årig man, öfverlefver honom. Kostnaderna för den lysande begrafningen bestredos aff konungen. EGYPTEN. Den internationella handelskongressen slutade den 11 dennes sina arbeten, hvilcen han hoppades skulle ega rum medan