Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 november 1869, sida 2

stor tveksamhet vilja beediga en sin räkning, då de ej sjelfva personligen expedierat alla varorna, och då de omöjligen kunnat kontrollera alla i deras handelsbod verkställda expeditioner och noteringar. Hafra de med kändt pålitligt folk att göra, så gifra de gemenligen vika för en protest, antagande att felet varit deras eget. Att beediga en handelsbok är således ingen småsak för en samvetsgrann man. Det är ock angeläget att lagstiftningen behjertar dessa omständigheter. Men nu gifres det också bland köpmännen, likasom inom alla andra samhällsklasser, personer, som icke äro så nogräknade, ja, också de, som äro sveksalle. Så kunna ärsräkningarne upptaga alltför höga priser; så finnas de, hvilka, som man säger, ha skrifvit sju för tu. Köparen är här i det närmaste rättslös mot den besvurna handelsboken. Detta är sakens rättsliga sida. Skulle då, frågar man, köpmannen sakna all möjlighet af bevisning gentemot en tredskande eller svekfull kund? Detta vore mycket illa. Det kan aldrig tillhöra ett ordnadt rättstillstånd, att man kan undandraga sig att betala sina skulder, vare sig de äro förskrifna eller ej. Och häri låg från början någon tveksamhet å vår sida i fråga om upphäfvandet af handelsboks bevisningskraft. Dock tro vi ej att saken är så betänklig, som den ärade insändaren i dagens blad föreställer sig densamma. Redan nu iakttages af många köpmän att deras kunder böra med budet sända skrittliga redvisitioner. Sädana blad utgöra så vigtiga bevisningsmomenter, att äfven den ganska tvetydiga kunden lärer draga sig för att jäfva dem. Då motbok begagnas, är lätt att införa den praxis, att debiteringens riktighet godkännes mellan hvarj ny reqvisition eller på vissa mellantide På samma sätt kan en köpman äska a cepterande, eller åtminstone godkännande, af en räkning, vid vissa tider, t. ex. månadsvis. Och ett sådant godkännande måste utgöra tillräcklig bevisning för fordrans riktighet vid ett blifvande kraf. En köpman kan också numera vida lättare än förr påyrka en sådan god ordning, då hvar man vet, att han måste förskaffa sig denna trygghet. Enligt vårt förmenande komma sakerna att reglera sig lättare än man till en början tror, men naturligtvis måste en minuthandlare, likasom hvarje annan asfärsman, se till hvilka personer ban inlåter sig med, och en ökad försigtighet i detta hänseende skall icke lända handeln till mehn, utan till gagn. Att låta ordentliga betalare, genom högre priser, gälda förluster på vinglare, är ett oriktigt förfarande. Från flera håll tyckes det som hade den nya förordningen fallit ned såsom en bomb, hvilken vållat öfverraskning och bestörtning. Förordningen utfärdades likväl redan den 12 Sept. 1868, så att man haft mer än ett år att bereda sig på öfvergången till de nya föreskrifterna. Särskilt har Handelstidningen redogjort för saken uti en temligen genomförd uppsats i ämnet i medlet af sistl. Januari månad. Det är derföre något besynnerligt, att man nu blifvit så öfverraskad. Här hafva förfrågningar förekommit rörande den nya förordningens tillämplighet: beträffande de intill detta års slut förda handelsböcker. Att döma af de tillkännagifvanden, som i flera af landsortens blad blifvit gjorda af hrr minuthandlare, hvari de uppmana sina kunder att inom årets slut liqvidera eller acceptera sina räkningar, synes man å dessa platser antaga, att de hittills noterade bokfordringarne icke få från och med början af nästa år ega vitsord. I den nya förordningens 24:de S säges likväl: Denna förordning skall vara gällande från och med den 1 Januari 1870 för de rättsförhållanden, som derefter uppkomma. Detta kan, såvidt vi förstå, icke innebära någonting annat, än att de intill nämnde dag grundade rättsanspråk ega fortfarande giltighet på samma vilkor, som de egde under den äldre förordningen, och att således handelsboks nuvarande vitsord gentemot enskilda kunder upphör endast för de bokfordringar, som inträda med och efter den 1 Januari nästk. år. Utan att vilja i alla dess enskildheter genomgå den ofvan åberopade insända uppsatsen i dagens blad, uttala vi den åsigt, att många af de här anförda svårigheterna och betänkligheterna skola i praktiken visa sig långt mindre än ins:n föreställt sig. Saken är i alla fall nu afgjord, och då gäller det blott att söka på bästa vis lämpa sig efter de nya omständigheterna hvilltet E skall anlgt