Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 november 1869, sida 3

hvilken grad Gustaf Adolfs stora tanke ännu skall gå i fullbordan. vågar ingen af oss gissa, eller om en gissning framskjuter i tanken, vågar ingen uttala den. Men utan tvifvel är det en förunderlig dragning, som nu börjat liksom med en oemotståndlig makt under årtionden draga det gamla I Skandinaviens invånare till den nya verlden, så att nu blott på de två sista åren öfver 50 tusen svenskar anländt till Amerika, för att der söka sig ett nytt hemland. Många röna märkvärdig framgång, de köpa jord, de bygga sig hus, de odla sina tegar, de bygga kyrkor och skolor, de underhålla prester och skollärare, de bidraga till underhåll af de läroverk, der prester och skollärare för dem bildas, och oupphörligt så vi bref med anhållan att vi skola skaffa dem rätta prester och lofvande prestämnen från det gamla hemlandet. Tillika anmäles att ovärdiga församlingsmedlemmar uteslutas, ja, i den sednaste skrifvelsen att 86 personer blifvit på de två sista åren uteslutna utur församlingarne, emedan de icke vandrat evangelio värdigt. Af allt detta är det ju tydligt, att i dessa nya församlingar verkar en kraftigare ande, än på somliga trakter i deras gamla hemland. Och likväl kunna vi omöjligen gilia utvandringsströmmen. Måtte alla, som tänka på att öfvergitva fäderneslandet, djupt och allvarligt besinna sig och bedja, att Gud måtte bevara dem för obetänksamma företag! Emellertid framvisar verldshistorien för oss i närvarande stund ett Nya Sverige i den nya verlden mer än hundra gånger vidsträcktare, än det någonsin var på de 170 år, som det beskyddades af den svenska regeringen. Måtte den evige, allsmäktige konungen sträcka sin barmhertiga, beskyddande konungahand både öfver det gamla och det nya Sverige, och öfver oss allal