Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 november 1869, sida 2

Lestrelles tak, då vår konung sväfvar i fara, och vår heliga religion hotas, sade Marcelle med bleka läppar. — O, Gavarnie, hvad skulle min bror säga om sådana åsigter? utropade madame de Lestrelle, som hade yttrat otaliga utrop medan de båda andra talade. — Han skulle förstå mig, han skulle sympatisera med denna sak, svarade Gavarnie, — ehuru han skulle missbilliga mycket, jag vet det. Men hans snille, hans menniskokärlek skulle föranleda honom att betrakta hvad som nu tilldrar sig på ett sätt, som troligtvis skulle synas mycket besynnerligt för många af hans orden och familj. — Det är nog möjligt. Han har aldrig öfverensstämt med sin familjs önskningar och har lidit derför under hela sin lefnad; men han är så god, att man måste förlåta hans misstag. — Ja, grefvinna, verlden skulle förbättras genom många sådana misstag som hans. — Men hvarför behöfva vi reformer, Gavarnie? Vi hafva kunnat undvara dem i århundraden, och nu förefalla mig edra reformatörer sjelfva behöfva reformeras. — Pardieu! sade nu Catherine, som hade följt samtalet med stort intresse; — då hvar och en sopar rent framför sin egen trappa, blir gatan snart ren, men våra herrar — jag känner ingen viss — sysselsätta sig alla med att sopa andras trappor. Det är väl att Lebrun snart reser till Paris. — Till Paris? Den otacksamme karlen! Hvad skall han göra i Paris? — De säga att vår deputerade Laurent är sjuk och måste resa hem, och om det