Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 november 1869, sida 2

han revolutionen sjelf med en stark öfver tygelse om dess absoluta nödvändighet hvilken en oskyldig flicka ej kunde förstå och hvilken gjorde honom till dess ifrig anhängare. Både Marcelle och hennes moder ryg gade tillbaka för att tala om den förän dring, som dagligen blef synbarare ho herr de Lestrelle, men hos makan var de emedan hon försökte att ej se den; ho: dottern emedan hon ej kunde uthärda at i ord uttrycka denna förändring, som hor var tvungen att erkänna för sig sjelf Gavarnie förstod bättre in någondera at blidka och upplifva den gamle och va beständigt hos honom; madame de Lestrelle brukade tacka honom med varm hjertlighet, men Marcelle talade aldrig derom, hvilket Gavarnie, med sin kännedom af henne, ansåg för den största tacksamhet hon kunde visa. Det var öfverenskommet utan ord att han ej skulle lemna dem; hans närvaro var nödvändig, och det skulle hafva varit en ringa ersättning för herr de Champforts ömhet, om han hade öfvergifvit de Lestrelles vid en sådan tidpunkt. Herr de Lestrelle var nu böjd för att lemna Frankrike så snart som möjligt, och Gavarnie hade försökt alt skaffa honom ett pass till England, men uppskof ofter uppskof inträffade; emigrationen blef lagligen allt mera impopulär; handtyerkarne i Ibarraye, som hade upptäckt att le förlorat åtskilligt genom förstöringen i slottet S:t Xist och många aristokraers flykt, satte sig alla emot att förlora m familj, som alltid hade användt en tor inkomst bland dem, och derjemte versade synbarligen någon hemlig fiende. javarnie gissade riktigt nog att det var