Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 november 1869, sida 2

gamla hushållerska, som hyste ett lifligt intresse för denna ceremoni samt infann sig objuden, men dock välkommen, ty under den fullkomliga bristen på tidsfördrif voro Catherines sqvallerbistorier gej utan värde för madame de Lestrelle. Närvaron af en vacker qvinna med sina otaliga behof och fantasier hade meddelat detta rum ett visst utseende af förfinad lyx, och de mattor hon låtit anbringa för att skydda sig mot drag hade förlänat det ett utseende af beqvämlighet, som gjorde det helt olika de öfriga rummen i huset, med deras tegelstensgolf, knappa möbler och gamla familjeporträtter. Möbler från slottet Lestrelle brukade föras till staden, då familjen vistades der några månader under året, men de hade blifvit uppbrända eller stulna, och emedan man ej köpt några nya, föreföllo rummen tomma och ödsliga. Men under den tid madame de Lestrelle vistats der hade hon samlat en massa småsaker, utan hvilka hon förklarade det vara omöjligt att lefva, samt föredrog vid en tidpunkt, då det började blifva farligt att nyttja alltför rent linne, att äfventyra befolkningens harm, i fall hennes aristokratiska vanor skulle förrådas, samt vägrade bestämdt att afstå från de gröna banden, som klädde henne så väl, ehuru pöbeln, af något obekant skäl, nade förklarat grönt vara en aristokratisk färg, och damer som burit den hade blifvit misshandlade. Madame de Lestrelle ann ett farligt, barnsligt nöje uti att göra avad som var mest impopulärt, utan att åta varna sig af de sednare tilldragelserna, ur stånd att fatta den allvarsamma ara som hotade henne och hennes familj, samt skrattade åt alla föreställningar af