Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 november 1869, sida 2

skäl har så stor betydelse, att det vore ganska rimligt, om handelsklassen toge mått och steg för att utverka en k. provisorisk anordning, hvilken anteciperade det nya stadgandet om svenskarnes fria kustfart i Norge. Storsillsisket i Nordland har nemligen nu börjat, men fångstens transport hit till Bergen, som är varans hufvudmarknad, blir genom brist på billiga och snabba transportmedel dels fördyrad, dels omöjliggjord. Om sillhandlarne redan nu kunde betrakta de snabba svenska ångfartygen, skulle det vara till stor fördel ej blott för vår handel, utan isynnerhet för de nordlandske fiskrarne, som derigenom skulle vinna större afsättning och jemförelsevis bättre priser. Förra året voro omständigheterna litet gynnsammare, men äfven då kändes bristen på billig transport genom ångfartyg. De Göteborgska, mycket praktiskt inrättade ångfartygen, som sednare på året ginge till Östersjön med exportvaran, vore just sådana fartyg, som nu skulle kunna göra ypperlig tjenst i fraktfarten från Nordland till Bergen, men de ännu gällande lagbestämmelserna om svenska fartyg förbjuda oss att draga nytta af denna tjenst. Man har visst den utvägen att köpa Göteborgska ångbåtar, och man lär i dessa dagar vara betänkt på denna utväg, men det blir dock alltid ett alltför dyrt medel att köpa allt det lastutrymme, som man blott under den bråda fisketiden behöfver. En stor lättnad skall det derför blifva för vår silltrafik, när den nya lagen träder i kraft, och det är en fråga, om ej handelsklassen borde söka erhålla denna lättnad nu strax. I sammanhang härmed tillbakavisar Bergensposten Dagl. Alleh:as framställningar rörande den fara, som skulle uppstå för Sveriges handelsflotta, derest norrmännen erhöllo frihet att här fritt idka kustfart äfvensom bladets yrkanden, det denra frihet skulle gömmas till att blifva er bytesvara, när det gäller att genomdrifva förslaget till ny unionsakt. Ty hvad vederlaget i kustfarten angår, så har detta redan blifvit Sverige gifvet. Bergensposten anmärker härvid ganska befogadt: Det är föga värdigt Dagl. Alleh:a och hvilketsomhelst parti i Sverige att tro om sin granne och sitt brödraland, att det skulle vilja inlåta sig på att drifva er simpel byteshandel om sin nations ära ocl värdighet. Vi antaga att vår norske kollega härmed menar en byteshandel mellan et merkantilt och ett politiskt fördrag. Ai det åter meningen, att den föreslagna unionsakten skulle såra Norges ära oc värdighet, så har Bergensposten en besynnerlig uppfattning. ller skulle det vars sårande för Norge, att dess politiks ställ ning utvecklas till full och erkänd likst lighet med Sverige, hvilket icke ligger den nuvarande riksakten?