Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 november 1869, sida 2

Jean Lebrun, hvars skjuts utför torntrapporna hade länge hållit honom till sängs med ett brutet ben, men hvilken äfven der ingalunda var oskadlig och nu började resa sig upp derifrån, törstande efter hämnd. Herr de Lestrelles ifriga önskan var nu att lemna Ibarraye omedelbart, ty han insåg att hans aftagande krafter snart skulle göra det omöjligt, och hvarje uppskof plågade honom. Att han valt England, emot Gavarnies råd, visade sig vara en olycka, ty detta val af tillflyktsort begagnades som en förevändning till misstanka emot honom, emedan England nu var allmänt hatadt, och den tidpunkt nalkades hastigt, då en misstanka var en dödsdom. Ibarrayes motvilja att förlora denna familj förorsakade att månader gingo förbi, utan att ett steg framåt vanns. Lebrun var äfven i verksamhet, som Gavarnie visste, men han ansåg det ej klokt att meddela madame de Lestrelle sina iakttagelser vid le talrika tillfällen, då hon bad honom förklara hvarför allt ej gick i sin vanliga ordning. Hon tycktes ej kunna fatta nåsot, som stred emot hennes önskningar, och hon brukade sända bud till Gavarnie utt han genast måste komma och råda senne, hvad hon skulle taga med sig, likaom stodo de i begrepp att resa redan len följande dagen. Vid ett af dessa tillällen kallades han till hennes rum, medan ennes kammarjungfru krusade och puIrade hennes sköna hår och klädde henne ill eftermiddagen, då hon bortlade sin norgondrägt. Gavarnie tilläts vara närarande vid denna ceremoni, enligt tidens ruk, och Marcelle var äfven i rummet. En annan åskådare var hr Luchons