Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 november 1869, sida 2

me de Lestrelle ej någon serktoritet hos ,bondpresten, ehurt rien hyste en stor respekt för net. Hon upphörde att sätta arcelles förslag, likaså mycket rga kyrkoherden, som emedar ttade henne att ihärdigt bestrida ehuru, som hon sannt nog hade t, ett sådant steg som detta var oert, huru oberoende Marcelle än var. n etikettens mäktiga skrankor gåfvo under dessa så nya förhållanden, och Marcelle samt Gavarnie begålvo sig tillamans ut på sin sorgliga fö sättning, medan madame de Lestrelle, långt ifrån att h den ledsnad hon hade autydt, blef mycket road af att få lära känna detaljerna af landtfolkets lif genom madame Bergörat — en vänlig gumma, skrynklig som ett russin, med landtlig ödmjukhet, dock parad med en viss värdighet, härledd af hennes medvetande om den hedern att ega en son, som var prest; medan hennes uppförande mot honom utgjorde en besynnerlig blandning af moderlig myndighet och vördnad. Hennes enkla språk var lika så nytt för madame de Lestrelle, som om det hade varit skildringar af dessa irokeser, hvarom Gavarnie stundom hade berättat för henne; och hennes lifliga frågor förtjuste den gamla bondgumman, hvars beundran till en del godtgjorde hennes. sons brist derpå. Abbe Bergörat var en af de få män, på hvilka madame de Lestrelles tjusningskraft ej verkade, och medvetandet derom ökade betydligt hennes motvilja för honom. Emellertid följde Gavarnie och Marcelle den af granar kantade vägen utefter sjön till cagotens boning. De gingo tysta en