Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 november 1869, sida 3

lag; jag har ingen egen vilja gentemot er, förklarar Rochefort: i la församlingen skall jag icke tlåt ord, som icke ni lagt i min mun, icke en handling, som icke ni föreskrifvit mig!Bravo, bravo! jubla förstads-cesarerna; det är just den mannekinen vi behöfva; vår ebild i Tuilerierna har städse opererat med dylika mannekiner; hans ministrar, prefekter och generaler äro idel mannekiner. Vi vilja hafva en sådan också. Om den Napoleon, som ödet gifvit en plats i Tuilerierna, och de Napoleoner, som slumpen gifvit platser på bänkarne i Belleville, trots denna själsförvandtskap. denna fullkomliga öfverenstämmelse i grundsatser, skulle råka i slagsmål med hvarandra, bevisar det sannerligen, attskigten ir värst. Ne JO OSER ARA orna i tidningen ,lc ande sätt parodiera valmöten, på hvilka Rocherädt och harangerat gatu-kejsaröranden för mötet ringer. Upp, hr kandidat, fort! folket vill se er på talareolen! Men Rochefort är sjuk och tillnager, alt han i dag icke kan h tal. Hvad? Sjuk? IIar en dräng tighet att vara sjuk? Det suveräna folket fordrar, och ni måste Iyda. Kandidaten! Kandidaten! ropar församlingen. Rochefort passerar ur hand i kand och slänges upp på talarestolen. Upp med dig, eländige mannekin, värdiga motbild till Cesars hejdukar, och håll ditt väl inlärda tal! : Han håller detder talet, blek som döden. Derefter börja interpellationerna. — Ar det sannt. Rochefort, att ni aslagt skrift lig ed på författningen? — Ja, medborgare, mon det var för att bryta den. — A la bonne heure! Nå, ämnar ni också mundtligen aflägga eden? — Allt som ni behagar. Enär jag aldrig ämnar bålla en ed, är det mig fullkomligt li gt. om jag skall svära ett halft dussin. I det hänseendet bestämmes mitt uppförande af er — i det som i alla andra hänseenden. — Vi hafva flera frågor att göra er... — Frägen och svaren sjelfva! Jag vill allt hvad ni vill. — Förpligtar ni er att aldrig afgifva ett votum utan att ha frågat oss till råds? — Ja. — Men vet ni, att det suveräna folket misstänker er? — Det suveräna folket har alltid rätt. Ert misstroende hedrar mig. — Folket, Rochesort, vet af erfarenheten, att förrädare icke äro sällsynta. För att få sina löften trodda är det icke hog att en kandidat lofvar att aldrig hålla sina eder. . — Nåväl, jag svär högtidligt att bryta mina lösten och hålla mika eder. — Hvad säger ni? — Förlåt, jag menade just motsatsen. Jag svär. att icke hålla mina eder, men deremot bryta mina. löften ... i få ord: jag svär på allt hvad ni behagar. Folket skall nog hålla ögat på er. Hvad tänker ni om kriget? — Väljer ni mig, skola vi få evig fred. Jag skall fordra krigets afskaffande och å:ager mig att inom tre månader ha genomdrifvit saken. — Tre månader, det är en lång tid! — Nåväl, inom fjorton dagar då. — Redogör för edra åsigter rörande den ekonomiska frågan. — Det är snart gjordt. Jag vill, att bvarje ansman skall före årets slut ha 500 francs nta. — Det var för litet! — Jag menar 1,000 francs ränta, minst 1,000 francs-. — Rochefort, man påstår, att ni äter tryfiel och sålunda hånar det hungrande folket. — Det är icke sannt. Man har sett mig äta uk potatis, som liknar tryffel. — Men hvarför bär ni det der gulduret, som tyckes gäcka folkets lidanden? — Medborgare, jag bär detta ur, emedan det skall visa mig, när frihetens timma slår. — Ilvad ämnar ni göra, om lagstittande församlingen, dit vi vilja skicka er, vägrar att lyda 088? — Då nedstiger jag på gatan med värjan i ena banden och revolvern i den andra, och skall, i nödfall ensam, störta tyranniet och befria er. — Nej, nej! Ni förnärmar oss! Ni skall icke bli ensam. Gäller det slagsmål och krutrök, då iro vi alla med. Vi äro fransmän, vi äro ett folk ut hjeltar, slagsmål det är just vär politik, vår fröjd... Peuple frangais, peuple des brares, ippstämmes af församlingen, och Rochetfort drager ig under tiden tillbaka. Det var just det utnrottet jag ville framkalla. Kejsardömet har behöft många år för utt göra sig omöjligt; dess spegelbild från satan skall för det ändamålet icke behöfva ika många veckor. Det förra störtas unler tyngden af sina fel och alla rättäncandes förakt; det andra krossas under sina galenskaper och det allmänna löjet. Friheten vinner på begges undergång. it Ur