stemän vinna trygghet mot missbruk af rättigheten att belåna vägförda effekter och för behörig debitering, uppbörd och redovisning för vågumgälderna till staden. I öfrigt torde det vara ganska tvifvelaktigt, huruvida en dylik anordning skulle medföra någon nedsättning i trafikkostnaderna. Efter all sannolikhet, skulle nämligen nya tjenstemän erfordras till lika antal med de bokhållare och skrifvare, som nu af trafikanterna sysselsättas; och det är ej antagligt, att dessa tjenstemäns aflöningar, med tillägg af nödiga förhöjningar i vägarens och undervägarens af staden utgående obetydliga löner, skulle komma att uppgå till mindre belopp, än som nu af trafikanterna bestås i arvode åt en kommissionär, i hvars eget intresse det ligger att i möjligaste måtto inskränka utgifterna till sina biträden, och hvars behållna inkoust af kommissionärsarvodet icke, efter hvad beredningen inhemtat, kan i medeltal uppskattas till mera än 6,000 å 7,000 rdr årligen. På grund af dessa omständigheter och då det enligt beredningens förmenande, bör åt trafikanterna sjelfva öfrverlemnas att tillse, det trafiken här vid jernvågen icke betungas med högre utgifter för enskilda kommissionärer, än att densamma kan uthärda konkurrens med enahanda rörelse å andra orter, har beredningen stannat i den åsigt, att staden, hvars inkomst af jernvågen icke eger ringaste gemenskap med de enskilda kommissionärsarvodena, hvilka ej äro hänförliga till stadens umgälder eller såsom dylika umgälder kunna rubriceras, icke lämpligen bör vidtaga någon åtgärd för minskning i trafikkostnaderna vid jernvågen på nu ifrågavarande sätt. För beredande af lindring i omkostnaderna vid jernvågen, återstår således ingen annan utväg för staden, än att tillse, huruvida icke umgälderna till stadskassan för inrättningens begaguande må kunna jemkas, och de så kallade arbetspenningarna nedsättas. I afseende på arbetspeningarna förekommer: att de yttre göromälen vid vågen bestridas af syratiosex jernbärare, med af dem tillkallade och aflönade eztra biträden; att jernbärarne, som antagas och afskedas af stadens magistrat, så väl enligt instruktionen och ordningen vid vågen af den 18 Februari 1805, som efter nu gällande arbetsordning af den 8 Mars 1867, äro tillförsäkrade arbetspenningar till belopp, som äro fastställda eller framdeles blifva bestämda; att arbetspenningarna, på ansökan af jernbärarna och med anledning af stegrade lefnadskostnader, som ansågos göra en behållen årlig inkomst af 900 rdr för hvar bärare nödig, år 1855 höjdes till de belopp, hvarmed de sedermera alltjemt utgått, rämligen, pr centner, af stångjern, smältstycken, knippjern, bandjern, sänksmide, stångstål och skrotjern 5:65 öre, spik 9,,, öre, brännstäl 15 öre, diverse smidt och gjutet jern 5 öre, svenskt tackjern (som sorteras) 0.6, öre, utländskt tackjern (som ej sorteras) 6 öre, diverse metaller 10 öre, alun och vitriol 4,, öre, samt rödfärg 8 öre, med tillökning för omvägning och så kalladt ,svårt; att af arbetspenningarna, oberäknadt aflöningen till extra arbetare, utgår , öre för hvarje centner af ankommande jern, hvilket afdrag afsättes till pensioner åt afskedade jernbärare; att återstående bebållna arbetspenningarna delas i fyratiosju lotter, af hvilka en tillfaller vägaren, såsom ersättning för hans åliggande, enligt 1867 års arbetsordning, att föra räkning öfver samt fördela och utbetala de jernbärarne tillkommande arbetspenningar; att under tiden från och med 1855 till och med 1565 jernbårarnas behällna arbetspenningar utgjort för hvarje jernbärare i medeltal årligen 1,306 rdr 9 öre och för ett år högst 1,586 rdr 43 öre; att bruttobeloppet af arbetspenningar 156s utgjorde 86. 732 rdr 65 öre; och att, i fråga om pensionerna till jernbärare, är stadgadt, att hvarje sådan pension icke får öfverstiga hälften af en tjenstgörande jernbärares behållna arbetspenningar för det år, hvarunder pensionen utgår; hvilket stadgande haft till påföljd, att afdragen för pensioner vissa år lemnat öfverskott, som nu vuxit till belopp af 5, S00 rdr 4 öre; varande, i afseende på dylikt öfverskott, genom magistratens beslut den 4 Juni 1830, föreskrifvet, att vågmästarna och jernbärarelaget böra till magistraten inkomma med förslag, huru samma öfverskott må till jernbärarelagets förmån förvaltas. Ehuru, vid det förhållande, att lefnadskostnaderna efter år 1855, då 900 rdrs inkomst för en J. jernbärare ansågs tillräcklig, icke i någon betydlig mån stigit, nedsättning af arbetspenningarna numera torde billigtvis kunna beslutas, och hinder härför icke i de för jernbärarna gällande stadganden förefinnes, anser beredningen dylik nedsättning icke böra ske annorlunda, än i sammanhang med inrättande af anstalter å jernvågsområdet, som underlätta arbetet med effekterna och dymedelst göra inskränkning af jernbärarnas antal, i den mån de afgå, möjlig. Om det nämligen också antages, att nu varande årliga inkomster äro för höga, måste det å andra sidan tagas i betraktande, att jernbärarna, i förlitande på dessa inkomster, inrättat sin hushållning, och att alltför hastig nedsättning skulle för dem medföra svåra olägenheter. Beredningen har föreställt sig, att jernbärarnas antal, i mån af afgång bland dem, skullezkunna minskas till tjugofem, hvilka derefter skulle, med biträde af utaf dem sjelfva aflönade extra arbetare, bestrida de yttre göromålen vid vågen. Arbetspenningarna skulle härigenom fördelas mellan färre personer och, äfven med nedsatt belopp, lemna dem tillräcklig utkomst. De för ändamålet erforderliga anstalter äro specificerade uti bifogade af kaptenen J. G. Nichert uppgjorda kostnadsförslag och upptagna å dertill hörande ritning öfver jernvågsplatsen. De bestå uti jernvägsspär å både det äldre och det nyare området, med lätta vagnar och snällvigter, m. m. Kostnaden är beräknad till 41,500 rår rmt, hvilket belopp med 19,500 rdr öfverstiger de af drätselkammaren föreslagna nya anordningar, som naturligtvis skulle blifva öfverflödiga, om beredningens förslag godkännes. Då de i kapten Richerts kostnadsförslag upptagna anordningar skulle så betydligt underlätta arbetena, att, med arbetspenningarnas beräkning för den af!: beredningen antagna qvantitet, 1,200,000 centner, s efter 4 öre pr centner af alla slags effekter, i ett för allt, inkomsten för jernbärarna till det nuva-: rande antalet ändå skulle, sedan dessa anstalter ! införts, uppgå till ett årligt belopp af något mera äv 1,000 rdr för hvardera; hvilken inkomst dock, i följd af nedan föreslagen förhöjning i godtgörelse till jernbärareförmännen, komme att i någon mån minskas för öfriga jernbärarna; och ytterligare nedsättning af arbetspenningarna framdeles, allteftersom jernbärarnas antal inskränktes, kunde ega rum; samt, efter hvad beredningen kommer att visa, de nya anstalterna kunna åstadkommas, utan att vågumgälderna till staden måste sättas till så höga belopp, som drätselkammaren föresla) git, tvekar beredningen icke att tillstyrka beslut J! om ifrågavarande anordningars utförande, så snart ske kan, och, i sammanbang dermed, om nedsättning af arbetspenningarne för år 1870 till 5 öre, och för år 1871, då anordningarna kunna vara färdiga, till 4 öre pr centner, för alla slags effekter, i ett för allt, äfvensom derom, att nuvarande jernbärarebefattningar, i mån af innehafvarnas afgång, inskränkas till tjugofem; med öppen rätt för stadsfullmäktige att framdeles taga i öfvervägande, huruvida efter år 1871 omständigheterna må anses påkalla ytterligare nedsättning at arbets—— — — — — — — —