föröfsals på så sätt, att en af de tilltalade först uppgått i ett hus samt knackat på den första dörr, som han påträffat. Öppnades då dörren af någon person, förebar han merendels alltid att han sökte en person, som naturligtvis ej bodde i huset. Hade han åter upprepade gånger knackat utan att någon kom, öppnade han sjelf dörren, om den var olåst, hvarom icke gick han till en annan dörr. På de flesta ställen voro dock dörrarne olåsta, eller ock funnos nycklarne till desamma hängande eller liggande på något gömställe i närheten, ett förhållande som i flera hus eger rum och af hvilket äfven tjufvarne eller tiggarne veta att begagna sig. I flera tamburer och olåsta rum hade de på så sätt stulit mängd olikartade persedlar, såsom rockar, hattar, ken, halsdukar, ja, de försmådde tillochmed ej att taga tvättbackar och spottlådor. Hvad de sålunda tilleripit pantsattes genast hos någon hjelpsam pantlånare för en obetydlig summa. Såsom ett bevis på deras djerthet kan anföras, att de, straxt efter att ha varit anhållna af polisen för en af deras första stölder och omedelbart efter att derför ba undergått förhör, begifvit sig upp i fem serskilda hus samt der föröfvat tillgrepp. Dessutom hade de tilltalade tillgripit en kista, innehållande diverse klädespersedlar, hvilken stått å hjen vid Skeppsbron, samt 2 alnar kläde i en butik i Bazaren. Efter aet de tilltalade inför poliskammaren erkänt stölderna, remitterades målet till rådhusrätten, och återfördes alla tre i cellfängelset.