Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 november 1869, sida 1

LGOLEBUERG. IIANDELS-TI. system, utan äfven i utlandet framkalla ett större intresse för våra statsobligationer. Denna sistnämnda afsigt grundar sig på det faktum, att preussiska effekter i sjeltva verket blott mycket sällan äro föremål för spekulation på utländska börser. De många hundra millioner, hvilka under de sednaste 20 åren i Preussen upptagits i form af lån till jernvägseller politiska ändamål, ha sin källa nästan ensamt inom landet. Det är underbart, att Preussen — hvilket man, i anseende till dess stora stående armå och de dermed förenade bördorna, anser för ett utarmadt land — kunnat uppfylla så stora kraf för ifrågavarande ändamål utan anlitande af de fremmande penningmarknaderna. Men penningarne ha visserligen hos oss blifvit så dyra och den inhemska penningmarknaden så kolossalt spänd, att en hjelp nödvändigtvis måste beredas i de derunder lidande ekonomiska branchernas intresse. Idöen om ett storartadt premiclån för jernet ändamål, genom hvilket man ville v spekulationen på utländska börser och förskaffa den inländska penningmarknaden en lättnad, har af allmänna sedlighetsskäl stött på det häftigaste motstånd inom landtdagens alla kretsar. Detta, såsom j det tyckes, med mycken orätt. Synbarligen ha endast få at landtdagens medlemmar en klar inblick i de förhållanden, hvarom här är fråga. Huru härmed än må förhålla sig, så måste våra tinansierer för de närmaste åren afstå från planen om ifrågavarande premielän. Finansministern återupptager den ursprungliga ideen till denna plan i en annan form, och naturligtvis utan finansherrarnes vinningslystna biafsigter — med hvad utsigt till framgång, sår tiden utvisa. Deputeradekammaren har vid de förberedande granskningarne af dessa resormplaner iakttagit en temligen reserverad hållning. Oafsedt detta speciellt finansiella intresse, har hr Camphausens inträde i ministeriet Bismarck en stor politisk betydelse. Det är första gången, som denna minister kompletterar sig ur de afgjordt liberales led, första gången, som den vågar cit frivilligt språng in i liberalismen. Den nye finansministern bar inför deputeradekammaren presenterat sig med ord, sådana de sedan en följd af år ej hörts från ministerbordet. Det var en mans ord, hvilken har medvetande om sin egenskap som Lonskitiltlo-. nell minister. Huruvida detta, såsom man på många håll tror, betecknar en förestående större ministerkris — hvilken man i liberalt intresse visserligen måste önska — synes mig mycket tvifvelaktigt. Ministeren Bismarck-Eulenburg har redan hittills varit tillräckligt äfventyrligt sammansatt. I petsen en man, som ,cj känner några fördomar och vid tillfälle kallar revolutionen till sin hjelp, ehuru han vill vara och förblifva den preussiske junkern; vid hans sida, i inrikesdepartementet, en man, som öfvertog detta departement just då han återkommit från sitt fleråriga gesandtskap till Japan, Kina och Siam; vidare en handelsminister, som midt igenom sina kollegers konservatism leder en tunnel för liberala jernvägsoch frihandelsprinciper; än vidare en kultusminister, hvars skenhelighetssystem mera införes och upprätthälles af hans hustru än af honom; utligen en justitieminister, hvilken vid it Inträde i ministeren uttryckligen betocknade sig som en motståndare till libevVismen, men emellertid vidtagit så omfattande justitsresormer i liberal riktning, att håren rest sig på hans konservativa vänners hufvuden. Hvar skulle ick en så blandad ministör äfven en finan minister finna plats, hvars liberalism, s som man pliir säga, är färgad i ullen? li Dylika frågor äro, såsom förhållandena 1 hos oss gestalta sig, egentligen af underordnad betydelse. Eu vida större vigt l inom hela Tysklands område den kyrll ga frågan. Jag har i ett föregående bref hänvisat till den energi, hvarmed katolicismen hos 038 går till väga, för att återeröfra den sedan reformationen förlorade terrängen. Sedandess ha vi härutinnan haft ganta många nya och sällsamma erfarenheter. En för kort tid sedan afliden tysk biskop har sagt: På den markiska sander (alltså i Berlin) kommer striden mellan icismen och protestantismen att utI Ett mycket förkunnande ord,i rs offentliggörande den protestantiden måste vara tacksam, ty detj: efslöjar med den älskvärdaste öppenhjerektiverna till det mål, hvikket l — — — — tom tror sig kunna utstaka för sig. Ifrågavarande ord förklara äfven dena älluing, hsilken den med heligt nit boipnade delen af de preussiska katolikerer intaga gentemot regeringen, hon ra liberal eller kons iv. Denna han 14;)1nn at