Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 november 1869, sida 2

Staden och Länet. våderleken har under de sednast förflatna dagarne öfvergått från sträng köld till blidväder, och åtskilliga regnskurar ha fallit, efter hvilka det goda slädföret alldeles försvunnit. Kommunikationen å elfven och rivieret likasom ock å Trollhätte kanal är fortfarande fullkomligt obehindrad. — Föreläsning. Den 8:de och sista af amanuensen herr C. Eichhorns föreläsningar hölls i Lördags afton. Föreläsaren öfvergick nu till deinkallade utländningar, företrädesvis fransmän, hvilka arbetade vid slottsbyggnaden i Stockholm efter 1732, och uppehöll sig något vid den vigtigaste bland dem, Guillaume-Thomas Taraval. Denne blef af mycket inflytande på vår konst, derigenom att han hit öfverförde rococotidens franska traditioner inom dekoreringsmåleriet. Hans bästa lärjunge blef snart hans medtäflare om allmänhetens ynnest; svensken Johan Pasch vann rykte och förmögenhet nästan i högre grad än sin lärare, som han kommer ganska nära, utan att dock öfverträffa. Inom porträttmåleriet blef Gustaf Lundberg sin samtids afgud och den, som fullkomligt befäste den franska konstens manär; han införde först pastellmäleriet, som sedan hela tiden bortåt spelade en vigtig rol, ej minst derigenom att dess omtyckthet nödgade oljemälarno att efterlikna detsamma, för att kunna hålla sig uppe i konstälskarnes och kundernas ynnest. Bland dessa yngre medtäflare nämndes Fredrik Brander och Johan Joakim Streng. Konstsmaken utbredde sig under detta tidehvarf i ganska hög grad. Bevis härför lemna ej blott de många dilettanterne, af hvilka åtskilliga omtalades, utan ock den höga ståndpunkt handtverksmåleriet nu intog både i hufvudstaden och landsorten. Så kunde verkliga konstnärer af hög ordning uppstå i dettas leder; såsom exempel bland många nämndes Lars Gottman, som målat åtskilliga historietaflor, och Johan Fredrik Korn, Sveriges alsterrikaste och förtjenstfullaste landskaps-mälare under 1700-talet, båda embetsmästare i Stockholm. Bland landsortsmålarne uppehöll sig föreläsaren vid några af de mest framstående: så lefde och verkade i Göteborg och Bohuslän Kristian von Schönfelt, Johan Ross och Mikael Carowsky, så i Östergötland Johan Stålbom och Staffan Ekeroth, i Småland Edvard Orm m. fl. Företrädesvis fästes uppmärksamheten på Ross ännu bevarade takmålningar i Örgryte kyrka vid Göteborg, något af det yppersta vi från denna tid ega, samt på Carowskyis tyvärr förlorade eller undangömda romerska scener, ursprungligen målade för rådhussalen i Göteborg. Föreningslänken mellan detta landsortsmåleri och det akademiska i Stockholm bildade längre fram Per Hörberg, det vackraste vittnesbörd om den väckelse detta konstens spridande till de , djupa lederna förmådde utöfva. — Kopparsticket begynte under temligen klena förebud utöfvas af komminister Erik Geringius, som lärt konstens första grunder hos van der Aveelen och hvilken bragte det upp till en ganska försvarlig höjd. I sin ordning blef han Erik Karl Bergqvists lärare, hvilken flitigt och TEE EROS NT ET BT ERT ENSKEDE