Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 november 1869, sida 2

nes moder bade dolt sig. En annan sti; utgrenade sig längre bort, och det va möjligt att de kunde följa den, men Mar celle vågade ej lita derpå. Hennes moder som var insvept i en mörk kappa, kund undgå att upptäckas, men hennes eger hvita drägt måste falla dem i ögonen ocl förråda dem båda. Hon såg skenet af de ras bloss och igenkände Lebruns röst Ilans motiv för detta nattliga anfall framstod plötsligt tydligt för hennes själ, och derjemte minnet af gräsligheter, begångna annorstädes af samma orsak, — minnet af qvinnor, torterade och underkastade misshandlingar värre än döden. Hennes moder i dessa uslingars händer, kanske mördad, såsom det hade varit fallet i Dauphine för ett par veckor sedan! — Heldre hvad som helst än detta. Hon handlade med det oöfverlagda mod, som utmärkte henne, lösgjorde sig från madame de Lestrelle, störtade fram ur buskarne och rakt emot de båda män, som nalkades henne. Den hvita skepnaden hejdade dem ett ögonblick, hvilket hon begagnade för att taga af på en sidoväg och fly likt vinden, innan de ilade efter henne; men deras rop följde henne, då hon flydde och tog hvarje afväg, som hon påträffade, i det förtviflade hoppet att vilseleda dem, och upplyst af lågorna, hvilka på samma gång vägledde henne och utsatte henne för faran att upptäckas. Sålunda uppnådde hon skogsbrynet på den sida, som gränsade intill slottet, och stannade, lutad mot ett träd, samt darrade lika mycket tillfölje af sitt hastiga lopp som af fruktan. Hända hvad som helst, hade hon dock lockat fienden från sin moders gömställe. Hennes bjerta klappade plötsligt bäfti