Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 november 1869, sida 2

tillbaka för att söka den saknade flickan, hvars räddning han gerna skulle hafva betalt med sitt lif. Kap. 20. I daggryningen. Då Jean Lebrun började återhemta sig från den häpnad han erfor, då han upptäckte att alla hans ansträngningar endast hade satt honom i besittning af en tom låda, intogs han af ett ursinnigt begär efter hämd, — hämd på dem, som undanhöllo honom hvad han verkligen ansåg som sin egendom, och han kastade upp dörren samt ilade ut för att påskynda sina medbrottslingar, medan ett nytt hopp väcktes hos honom, — nemligen att det vore möjligt att skrämma madame de Lestrelle eller Marcelle till en bekännelse hvar penningarne och papperen blifvit gömda, ty han betviflade ej att skatten fanns i slottet, och det vore bättre att dela den med andra, än att helt och hållet gå miste om densamma. Det var ett nytt slag att finna, att hans tillämnade offer hade flytt; Gavarnies frånvaro bevisade att han hade följt dem, och medan den större delen af bandet plundrade slottet, började några få att genomsöka skogen tillsammans med Lebrun. Några af tjenarne hade flytt, andra begagnade sig af förvirringen för att deltaga i plundringen, och några af Lebruns följeslagare smögo sig bort och återvände till den mera lönande sysselsättningen. Hans löften qvarhöllo ett par hos honom, och de genomströfvade skogen förgäfves under en lång tid, till dess Lebrun slutligen händelsevis tog vägen just förbi de buskar, mellan hvilka Marcelle och hen