Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 november 1869, sida 3

sh (Insändt) ti Hvad är pre tbiläning! . 1 at I Handelstidningens n:o 246 lästes en artikel, ut iktad emot Lunds Veckoblad, bvilket lärer halo ttrat en viss förtrytelse deröfver, att en lekman nom Göteborgs stitt hos K. M:t begärt att inför jöteborgs konsistorium få aflägga prestexamen. utan tt förut undergått de akademiska examina. Lunds 7:a lärer anse det osörsynt att ens ifrågasätta ågot sådant, som att få bli prestvigd med förbiåcvde af vissa derrör enligt lag erforderliga exanina. (Ty det må märkas, att sökanden begär ej vefrielse från alla, utan blott från vissa: studentch dimissions-examen). Många andra torde tyc-p ca lika med Lunds Veckoblad och säga, att det ninsann icke alls är för mycket, som enligt lag s ordrasafpresterna i kunskepsväg, att dotvertom ofta a iro blott alltför okunniga och obiluade. och att just b letta är orsaken till den missaktning presteständet mångenstädes röner, att således denna ansökans t beviljande skulle ge ett farligt prejudikat, att den kunde bli ett vppslag till presteståndets ännu djupare förfall c. Åe. Med anledning bäraf har ins. inför sig sj vervägt den frågan: bvad är prestbildning Det ir obestridligt, att presterna ofta waf allmänheten ej ha det erkännande, den aktning, det troende, som deras embete ock tjenst borde fö auleda. Och såsom skäl derför hör man ofta talas om deras bristande bildning m. m. Detta ämne är otvifvelaktigt ganska vigtigt och ja bebjertansvärdt för en hvar tänkande både försa lingsmedlem och prest. Ty faller aktningen för I presterna, så faller den ock ibland den stora mängden af menniskor äfven för den sak de representera: religionen, och verkan deraf blir sedeslöshet. laglushet, uppror och allt möjligt clände. derför något härutinnan genoin lagstiftning så må det bli en af lagstiftarnes ömmaste ar genheter. Och frågan är i sanning en tids och bar för öfrigt varit det länge. Vid ur teten har den äfven varit föremål för vederbö des behjertande, och resultatet synes ha var likartad mening med den, som hyses af Lunds Veckoblad, enär sedan några iå år en ny examen, den så kallade theologico-philosopbiska, blifvit förd och lagd till de gamla, ebniu till en börj såsom frivillig. Derigenom ville man, hette det, ge de theologis studerande mera humanistisk I bildning och dymedelst skaffa dem en bättre resamlingen. Vi beser e, att detta kan vara godt och, bra, ty de är alltid bra, och deraf lan er prest lika litet soi någon annan få för myck Men vi betvisla, att man h n : 2 specifikt botemedel. Det är blott ett palliativ, och tiÄ iocCmed ett föga kraftigt sådant. pet är skilnad på bokkunskap och bildning. Ofta talas om ,bildning, men få ba för sig klart hvad de mena dermed. Den menar kunskaper och anser, att hvarje lärd är bildad, likasom det icke skulle kunna finnas obitdade professorer. VDen andre menar fint, elegant sätt att vara och skicka sig, och tager bildad man liktydig med kapaljer. En tredje menar förmåga att vara underhållande och glad i ett säliskap, och menar att en ; bildad man aldrig är — tråkig. Tack vare dessa i begrepp om bildning, så vinna också många peri soner i sällskapslilvet ett erkännande derför, hvartill de äro fullkomligt ovärdiga. Utan anspråk på att kunna gifva en desnition på hvad det är att vara bildad, skulle vi dock tro, att detta epitet bör af en bvar dess innehaf kräfva såsom vilkor. för det förs a renhet der. vidare ädeihet i Färahteren samt slutligen god tal:t (ar soch sinkänslighet) uti umgönget med me Något visst kunskapswått kan icke, enliat vå menande, sättas med något skäl såsom en fordran derjemte. Ehuruväl vi icke förneka, att studier, om de räkteligen ölvas. äro ett al de medel, som kunna besrämja en sann bildning. Men beklagsligen finnes de: många kunniga, ja lä män, som äro i hög grad råa och obildade. Likasom det ock, glädjande att säga. å andra sidan finnes äf ven Dand sambällets lägst stående sådane, som v uten tvekan vilja kalla: ve rkligt bildade. I Ökade amensfordringar ge derivre singen garanti om ett mera bitdadt pres Mor att den ofvannimnda vid universiteten nu inlarda theologico-plilen deruåunan kan något gorn. hålla vi dock för sannolikt; icke för sjeliva bokkunsk bernas skull, utan derför att de blifvande presterna nader dessa studier komma i beröring med lifvet inom en annar fakultet, ned andra studiikamrater. andra stu Ymer 0. s. v korteligen med ett annat slags vevenskapligt ar tlbete. Och det är just detta vi iro att de behöfva. cl Om vi med ledning af vår ofvan gjorda bestä m I ning af vilkoren för att få kallas bildad, kasta er 0 granskande blick på vårt presterskap. så tro vi oss kunna påstå, att det, som fattas dem mest är icke sedernas renhet, utan ädelhet och god t takt. Att sedeslöshet funnits och finnes äfver dbiand prester mera än den borde, må vara. mer 1 reaktionen deremot har varit stark, och såson h Iker betraktad torde presterskapet los oss doch nu i det afseendet stå högre än någon annan kår -Å Men så är icke fallet i de båda sistnämnda assed I erdena, och detta kanske just derföre, att inon ulkåren ingen fordran derpå gjort sig gällande r I Med ädelnet i karaktären mena vi det att var: — mäktig af: att kunna uppofira sig sjelf och å cget, då det gäller en god sa att kunna g —setlöfver, hvad man skyldig är; at kunna met g aktning. ja kärlek, bemöta en motståndares per 1 80n; att kunna ge vika, an att vara öfvervun t. uen, när samvetet icke k tt stå qvar, o.s lll Henna ridderlighet, storsinthet, förmåga att tä — högt, eller huru man vill kalla det, finner mar sällan bos våra prester. Och dock är det jus å sådane karaktärer, som ha förmå D zällande, såsom man säger, bland Detta. ati kunna uppoffra något, icke blott af sil m segendom. utan just af si sjelf, sin egen ära. si va segen vilja. sin egen makt. ja just af sitt aget jar för att vinna ett högre ändamål. eller för att vi r-I na andras hjertan för sig, — detta är konsten a as I vara en Jolkets men, men huru sällan ser ma licke en prest vara sådau. Och då vi siutlige