Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 november 1869, sida 3

såväl bolagets som jordegarnes bedvämlighet, sramdeles kan öfverenskommas; 3) åtagande af vederbörande kommuner eller personer i orten att å de punkter, der stationer komma att inrä-tas eller vaktstugor uppföras, kostnadsfritt lemna de till stationsbus och öfriga byggnader erforderliga trävaror; 4) åtagande af samtliga egarne till de grufvor, som finnas inom en svensk mils afstånd å ömse sidor om den tillämnade jernvägslinien, älvensom inom en omkrets af en mil från Ludvika eller sjöarne Wessman och Hillen. att under en tid af 10 år, räknad från slutet af det år, hvarunder hea jernvägen öppnas för trafiken, till bolaget erlägga ett kontant bidrag, bestående af ett visst belopp för hvarje ctr malm, som från dessa grufvor upptordras och vinnes, hvilket bidrag skall utgöra för ctr malm: a) för jernqrufror: 3 öre för alla dem, som åro belägna inom 4 svenska mil norr om F 4 öre för de grufvor, ligga mer än 4 och mindre än 6 svenska mil norr om Frövi; 6 öre för de grufvor, som ligga mer än 6 mil norr om Frövi; b) för alla ondra grufcor, innehållande dyrbarare malmer, ssäom koppar, zink, silfrer, bly m. m.: 8 öre pr centner. Deremot skall bolaget tillförsäkra alla de egare af grufvor och verk, hvilka för de förras afkastning åtaga sig och erlägga nämnda afgäld, att vid fraktandet å Fröribanan deras gods ej skall betala bögre afgift än: för malm, kol, koks, trävaror och dylikt, högst 1!, öre för contner pr mil; för tackjern, stångjern, göten, metaller i allmänhet, högst 212 öre för centner pr mil. N. A. tilligger: , Sådana äro ,fordringarne. Om de uppåyas, gå kapten L. Nordenfelt och kammarherren G. Tahnehjelm i borgen för, att engelska kapitalister bringa saken till utförande, och åtaga sig nämnde två herrar att vara mellanlänkar mellan b lagsgubbarne och de rike engelsmännen. Iluruvida dessa sednare låta pruta med sig. blir en annan friga, som väl icke lär komma att Jemnas oförsökt at dem, hvilkas väl och ve det gäller. Måtte dervid dessa, med all omtänksamhet för egen fördel, likväl vakta sig för obillig ensidighet. Djupt beklagligt vore. om detta företag, som verkligen synes vara fullt allvarligt menadt. nu skulle stranda derför, att de, som i en tvär vändning fått vind i sina segel, spänna båren mer, än han tål. Å andra sidan må man hoppas, att dessa främlingar, som i god afsigt komma till bergslagerna och der böra kunna påräkna välvilligt tillmötesgående, skola egna all behörig uppmärksamhet åt skäliga jemkningsförslag och låta atala vid sig. 1; — —