Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 november 1869, sida 3

gen bild at slägten Stanleys al Knowsley skaplynne, som markisen af Westminster : utaf slägten Grosvenors. Från 14:de århundradet in i 19:de har namnet Stanley gjort väsen af sig i Englands historia och städse varit med i leken, antingen, det gällt en sammansvärjning eller en batalj eller en parlamentarisk kupp. Nästan samtidigt med den rikaste engelske pären har en af de rikaste medborgarne i amerikanska republiken lemnat det jordiska. Hvilken skarp motsats äfven. här — mellan markisen af Westminster, och hr Peabody! i Denne man förstod att använda de rikedomar hans affärssnille, flit och sparsamhet förvärfvat honom. Han var en ädling ;s af den rätta, den icke patenterade arten, : som af sitt guld smidde vapen för t S 0 1 0 i 1 5 I q 0 i I att bekämpa mensklighetens största fiender, okunnigheten och lasten och det barn de aflat: nöden. Hvilka äro Peabodys anor? De äro icke upptecknade i ett stamträd; men om det ligger en gnista sanning i de Darwinianska psykologernas åsigt, hvilken i viss mån äfven är bibelns, att de själsegenskaper, som smycka eller vanställa den enskilde, äro hos honom grundlagda genom hans förfäders sträfvanden i det godas eller ondas tjenst, så eger ingen pär af Storbritanien en ättartafla, jemförlig med den amerikanske republikanens. Sannolikt var han för ödmjuk att sjelf tänka så, men denna tanke låg dock som en berättigad instinkt af! verklig förnämhet i hans vägran att emottaga den baronetsvärdighet hans väninna, ! Storbritaniens drottning, erbjöd honom. Ännu äro Brigham Youngs läppar förseglade; den väntade uppenbarelsen om mänggiftets upphäfvande har ännu icke nedstigit från höjden, fastän Pacifik-jernvägens af ,hedningark uppfylda bantåg dagligen storma förbi, på endast 6 svenska mils afstånd från Utah. Brigham Young har emellertid fått en ny påmin! nelse om vigten af en skyndsam ingifvelse från ofvan. Förenta Staternas vicepresident br Colfax har användt sina höstserier till en resa i den stora vestern och har hållit tal till mormonerna i deras hufvudstad. Han liknade Utah vid öknens it Palmyra, en glänsande fruktbarhetens! 1 0 smaragd, bruten af mensklig flit ur ödemarkens stenbundna grund, och sade dem, att deras stad kan och bör blifva hufwudstaden i amerikanska fastlandets storai centralbassin. Men han förklarade tilllika, att deras område aldrig skall få in-f. träda som stat i unionen, sålänge del sasthänga vid månggiftet. I trotsen och! kränken Förenta Staternas lagar, yttrade han, ,,och detta i en punkt, som ej har det ringaste att göra med religion och religiös frihet. Och så började hr vpicepresidenten en bevisning, som ådagalade, att han kände mormonernas skrifter i grund, en bevisning, som utgick på, att månggiftet innebär en grof kränkning af mormonismens egna religiösa grundläror. Ur Mormons bok och ur ,,Doctrines and Covenants anförde han satser, som i stränH gaste ordalag fördoma polygamien. Han hotado dem ej med Förema Staternas hästar, han skrämde dem ej med att förebida tvångsåtgärder från unionens sida; men han påminde dem, att det var förbi, med deras afstängda lifh att bergen och öknarne icke längre bevilja dem den ensamhet, de hitintills ätnjutit. Neradas grufrika nejder ligga i Utahs grannskap; jernvägen skall ditsöra kapital, företagsamhet och armar, för att tillgodogöra öknens ofantliga mineralrikedomar, och , frågan för mormonerna blir då den, hnruvida deras egen stad skall blifva medeli punkten för detta lif, eller om en annan husvadstad skall byggas, som kommer att: utveckla sig, medan Utah skrider tillbaka. svErt öde är i edra egna händer. Viljen I; i forma det vist och väl? Det tillkommer; er sjelfva att besvara den srågan. I De amerikanska statsmännen anse för öfrigt frågan föga svårlöst. Utah blir med hvarje år befolkadt af allt flera ,hedningar. Man kan med visshet förutse! ben tid, då mormonerna blifva en minoritet; spå sitt eget område. När befolkningen I blifvit stor nog att göra anspråk på en stats rättigheter, voterar hon en sörsattmivg och begär inträde i statsrörbundet. I öfverensstämmelse med Förenta Staternas grundlag kommer denna försattning att förbjuda wånggiftet. Utahs lagstiftande församling, senat, guvernör och kongressledamöter tillsättas af majoriteten, och dermed har mormonkyrkan upphört att vara statskyrka och blifvit till en sekt i staten. Sektens medlemmar få, natursligtvis som alla andra, ingå äktens cap; men skulle en redan gift mormon vilja staga en andra hustru, straffas han som hvarje annan syndare för tvägiste. Se der den lösning frågan under tidens lopp; måste få, såvida icke Brigham Young är vis i sitt slägte och tänker: , bättre förekomma än förekommas. På en ny sutvandring, sådan som den från Nauvoo till Utah, är icke att tänka. Det finnes si Amerika icke mer en plats nog ensam soch aflägsen för att gynna månggiftets sostörda blomstring. Mormonismens heroi(ska tidsålder är dessutom förbi. Dess bekännare hafva blifvit välmående och förmögna personer samt tillräckligt amerikaniserade för att med ifver och glädje emotse en framtid, som sannolikt skall beröfva dem deras seraljer, men säkert skall höja värdet af deras jordegendom