genting, och om han än gjorde det, hrad betyder det? I värsta fall skola vi lemna Frankrike på några månader, tills folket inser att det ej kan lefva utan adeln. Om din far vore återkommen, skulle jag ej frukta något. Jag saknar honom ihvarje ögonblick. Jag känner mina ögon fyllas ak tårar, då jag ser hans tomma stol. Och du, mitt barn? Ah nej, du är för klok, för modig. Du vet att han ansåg det rättast att resa, och det är nog för dig. Det tycktes vara Marcelles öde att blifva tadlad för egenskaper, som hon ej cgde. Hon var under hela denna tid ojemförligt mera olycklig än sin moder och i en så beständig fruktan för ledsamma underrättelser, att den uppfyllde hennes drömmar under natten och höll henne i en sådan själsspänning under dagen, alt hon slutligen, då timmarne gingo och ingenting afbröt enförmigheten, nästan önskade att något slag måtte falla och sluta deuna pinsamma ovisshet. IIitintills hade hennes lif liknat en lugn, men dimhöljd dag, utan rosig morgonrodnad eller klar himmel, belyst af solljus. Nu tycktes hela hennes liss lugn hafva försvunnit, utan att likväl någon bestämd storm efoerträdt det. Hon kände plötsligt en qvinnas längtan efter stöd och beskydd och insåg för förstu gången med fasa utt de, som stodo henne närmast — hennes gamle fader och sorglösa moder — ej kunde gifva henne det. Instinktmessigt vände hon sig till den vän, i hvars vård herr de Lestrelle hade lemnat dem, och trodde att de alla voro i säkerhet så länge han var i närheten. Hon visste ej att alla hans tankar sysselsatte sig med problemet huru