Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 november 1869, sida 2

nan skulle kunna skydda henne och hennes familj. Gavarnie hade emottagit herr de Lestrelles förtroende med det orubbliga inre löftet att blifva den vän de ansågo honom vara, och ej mera. Det var ej under en tidpunkt som denna, då de nödgades emottaga honom i sin intimaste familjekrets och behandla honom som en son och broder, som han kunde gifva vika för sin ärlek till Marcelle och begagna sin ställning för att undanrödja hindren dem emellan. Just det förtroende man satte till honom förbjöd det och dömde honom till ystnad. Förut hade han ansett det nä stan omöjligt att ej förråda sig genom ord eller blick, samt endast vara den lugne ännen och rådgifr ; men det var ej , då det kom derhän, ty hans dagliga esök och deras ömsesidiga bemödanden att förströ madame de Lestrelle voro så ljufva, att han knappt önskade något mera; och ännu ljufvare voro de korta, förtroliga rådplägningarne mellan honom och Marcelle angående de underrättelser, som nådde dem. Det var nog att se hennes glädjestrålande blick, då han anlände, och att veta huru hon litade på honom, och förtrollande var äfven det glada, förtroliga sätt, hvarmed madame de Lestrelle behandlade honom, likasom vore han en kusin eller broder, som hade sin erkända plats inom familjen. Stundom undrade han sjelf öfver att han befann sig i denna ställning, han, som hade kommit till Ibarraye med en så stark fördom mot adeln och hvilken var en så stark anhängare af dessa åsigter, som nu hotade att störta aristokratien. I sjelfva verket voro hans gamla åsigter oförändrade, men det republikanska par