Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 november 1869, sida 1

DDD SS S-NN -I180264 F— — — sullständigande af det bristfälliga materialet. Det bar då i åtskilliga fall visat sig, att de detaljerade förklaringarne öfver utgifterna icke öfverensstämde med de utgiftssummor, som varit upptagna i räkenskaperna! Ett enda exempel härpå torde vara tillräckligt slående. Revisionen begär t. ex. upplysningar om användandet af 5,629 rgsdlr till ,,ålderstillägg, och får sig derefter tillsända de specificerade räkenskaperna, hvilka äro 23 rgsdlr större än statsräkenskaperna! Man kan då ej undra öfver, att revisionen icke sparar ministeriet, utan ger detta en duktig släng genom att härtill anknyta den anmärkningen, ,att det är mycket illa, att ministeriet vanligtvis i sina bemödanden icke framträder såsom den, hvilken tager saken på sig, sjelf talar och försvarar sina räkenskaper, utan i stället såsom expeditionskontor för de förklaringar, det inhemtar än från en, än från en annan under ministeriet hörande myndighet. Man tillåter sig fästa uppmärksamheten vid, att denna ministeriets ställning icke är öfverensstämmande med den ministeriella ansvarigheten. Om möjligt ännu mera förvånande är den upplysning, att på enstaka kontor under fyra å fem månader icke meddelats de för räkenskapernas förande nödvändiga upplysningar. Der föras, eller rättare der bör föras, räkenskaper öfver de utförda arbetena och det dertill använda material. Det sistnämnda införes i räkenskaperna till fastställda, af ministeriet uppgifna priser, och det var bestämdt, att dessa räkenskaper skulle afläggas halfmånadsvis. Nu visar det sig emellertid, att ministeriet icke uppgifvit de priser, beräkningskontoret skulle använda den 1 April, förrän i Juli och Augusti, och följden häraf har naturligtvis varit, att kontoret under fyra å fem månader ej kunnat aflemna ordentliga räkenskaper. Man hjelpte sig på det sinnrika sättet, att man begagnade äldre, men tyvärr icke verkligheten motsvarande priser, och då derför de riktiga siffrorna blefvo uppgifna, såg man sig nödsakad att göra om hela arbetet. Hvilken tidsspillan och förvirring, som härigenom åstadkommits, inses lätt, och man skall helt säkert icke förtänka revisionen, att den ej återhåller sitt klander, utan fritt uttalar ,,att skulden härför ligger hos minislerietk En Lviägtig utgiftspost är naturligtvis den för vidmakthållandet af flottans fartyg. Den återkommer årligen, och man skulle alltså kunna förmoda, att ministern vid framläggandet af sin budget för riksdagen någorlunda kunde uppge den summa, han komme att behöfva. I den af ministern först framlagda budgeten voro härtill anslagna 85,000 rgsdlr. Sednare tog han saken i närmare öfvervägande och ansåg sig då behöfva 120, 000 rgsdlr. Statsräkenskaperna utvisa emellertid, att — 245, 000 rgsdlr blifvit använda. En så god räknemästare var alltså hs exc., att han började med att begära tredjedelen af den summa, han i verkligheten behöfde! En annan kostlig sida af marinens räkenskapsväsende äro räkenskaperna öfver förråden. Statsrevisionen har en hel liten novell att berätta härom, hvilken endast skiljer sig från de vanliga novellerna deruti, att ingen upplösning finnes derpå, ty när man kommer till slutet, står man likasom revisionen och måste bekänna, att man ,hvarken vet ut eller in. Under behandlingen af statsräkenskaperna för 1866—67 visade det sig, att marinministeriet deri upptagit en summa för varfvets förråder som var 50,000 rgsdlr större än den beräkning, som härrörde från varfvet. Ministeriet frånträdde då sin beräkning och förklarade varfvets för riktig. Det var i och för sig en rätt intressant upplysning, men dermed var det ej slut. Efteråt visade det sig nemligen, att hvarken varfvets eller ministeriets uppgift var riktig, ty i verkligheten voro värdena 60,000 rgsdlr större än som uppgifvits! Ännu märkvärdigare! Men vi stå dock ej vid slutet af öfverraskningarne. Samtidigt upptäckte revisionen nemligen, att misstag blifvit begångna i förrådsräkenskaperna till ett belopp af 10,000 rgsdlr; differensen blir således omkring 50,000 rgsdlr, hvarmed det i statsräkenskaperna för 1866 —67 uppgifna värdet af förråden måste ökas. Förvandlingarne äro emellertid ännu ej slutade; öfverraskningarne nå först nu sin kulminationspunkt. Denna tillökning har haft ett egendomligt inflytande på räkenskaperna för 1867—68. Ministeriet anade nemligen ej, att det var 50,000 rgsdlr rikare än det sjelft uppgifvit, de här ofvan omnämnda undersökningarne börjades först sednare, och först då räkenskaperna för 1867—68 afslutas, ser ministeriet, att det har 28,000 rgsdlr för mycket. Man blef glad, men dock icke till den grad, att man sade till sig sjelf, det räkenskaper, hvari man får ett öfverskott af 28,000 rgsdlr, utan att veta hvarifrån det kommer. måsta vara oriktjioatvärtom