Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 november 1869, sida 1

Från Danmark. (Korresp. till Handelstidningen). Köpenhamn i Nov. 1869. I mina korrespondenser till Handelstidningen har jag flera gånger haft anledning att tala om den nyss atgångne mainministern Suenson, och jag har då allid beklagat att ej kunna egna h. exc. det pris och det erkännande, som man eljest ultid på förhand är ense om tillkomma sådana höga personligheter. Jag har tvärtom mera än en gång varit försatt i den sorgliga nödvändigheten att uttala, det den mde, som ej syntes ha reda på marinens ingelägenheter, just vore — marinministern, och att det allmänt ansåges som en cen vinst, om han ville frånträda den post, an beklädde. Läsarne, som lefva på större afstånd från dessa förhållanden, ha måhända ansett dessa yttranden vara alltör starka och kanske tänkt, att det just cke alltid är så illa som presten predikar eller korrespondenten skrifver. I dag ser ag mig emellertid i stånd att framlägga bevis, ovederläggliga bevis, hvilka i långt starkare uttryck än jag någonsin skulle fördristat mig att använda, bedöma marinministerns styrelse. Det är nemligen ett voluminöst betänkande, som statsrevisionen afgifvit öfver denna styrelse och hvilket man mycket lämpligt kunde kalla Marinens sorgetåg, eller afgångne marinministerns Suensons —,Jammers-Minde. Det är ett, med afseende på uttryck och omdömen, det strängaste verk, jag på länge erinrar mig ha sett, men sitt väsentligaste intresse får det för öfrigt genom den inblick, man vid detta tillfälle gör i marinens angelägenheter. En högst intressant afdelning af betänkandet sysselsätter sig sålunda med marinens räkenskapsväsende. Huru en privat affärsman skulle befinna sig, om hans böcker och förråder vore i ett sådant skick, som det, hvari marinens äro, vet jag icke; han skulle troligen bli nödsakad att göra konkurs inom mycket kort tid, men den danska marinen synes tvärtom befinna sig förträffligt dervid och tillochmed riktigt njuta utaf denna sida af sin tillvaro. Man skall utan tvifvel förvånas öfver att höra, att i räkenskaperna förekomma penningsummor, om hvilkas existens eller användande budgeten ej har den ringaste aning. Vid flera konton saknas alla detaljerade uppgifter och förklaringar, och statsrevisionen har måst utbedja sig en