Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 november 1869, sida 1

Göteborg d. 5 November. .Bruket af den periodiska pressen har — yttrar Prerost-Paradol i arbetet ,Det nya Frankrike — så djupt inträngt i de moderna folkens seder, att det icke nu står i någon styrelses eller någon revolutions makt att omintetgöra det. — — ,Åfven den mot pressen hätskaste och om friheten minst bekymrade kan icke undvara att hvarje dag hafva under ögonen denna samling af inoch utländska nyheter, åtföljd åtminstone af några kommentarier, ett mer eller mindre förtäckt återljud af hans Dersonliga reflexioner. Slutligen kunna hindeln och industrien icke mer undvara pressens offentlighet, hvilken ur denna synpunkt är ett af de oumbärligaste verktygen för det nationella arbetet. Förf:n fortfar: -UHvad beträffar de tjenster, som pressen icke upphör att göra oss, äfven då den låter oss dyrast betala sina välgerningar, så hindrar vanan oss att se dem, men den lättaste eftertanke framkallar dem likväl för vårt medvetande. Den fruktan, som våra likars kontroll och omdöme ingifver oss, har på våra handlingar en magt minst lika stark som vårt samvetes; det finnes till och med ett stort antal menniskor, hos hvilka denna helsosamma fruktan företräder pligtkänslan, ofullkomligt utvecklad genom uppfostran eller af lifvets svårigheter förqväfd. Pressen är ingenting annat än denna offentliga kontroll och dom, framträdande med en styrka och en kontinuitet, som voro okända för de generationer, hvilka föregått oss i denna verlden. Genom sin blotta tillvaro tenderar den att göra de enskildes brott sällsyntare, stora orättvisor af staten svårare, vägran af brottmåls upptagande och medborgares olikhet inför strafflagen nästan omöjliga. Med ett ord, man kan icke med rättvisa bedöma pressen, om man icke, med hänsyn till det onda den ofta förorsakar, har för tanken närvarande det onda som densamma alla dagar förekommer eller tyglarPrevost-Paradol undersöker härefter halten af det påstående, som varit någon gång hördt, att pressen borde vara absolut fri, d. ä. icke i något fall drabbas af något straff, emedan den icke kan skada. Författaren motsäger detta pästående, yttrande: