Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 november 1869, sida 1

Lilla Torget A: UTRIKES. TYSKLAND. Konungen af Preussen har — på cultusministern Mählers förslag — anbefallt en allmän bönedag uti alla evangeliska kyrkor i landet på Martin Luthers födelsedag den 10 dennes. En del tidningar vilja häruti se en demonstration mot det förestående ökumeniska konciliet i Rom. I Berlin antages som afgjordt, att konungen icke ämnar mottaga nordslesvigska adressdeputationen. I September månad förspordes flera jordstötar vid Köln och längs Rhen till Andernach och Neuwied. För några dagar sedan förnyade sig fenomenet i ungefär samma trakt, dock med den skillnad, att utgångspunkten låg närmare sydost. I Darmstadt märktes den 31 Oktober kl. 8 om aftonen en jordstöt, som — ehuru svagare — förnyades den följande morgonen och eftermiddagen. Jordstöten om morgonen började kl. straxt efter 4, räckte i 10 sekunder och gick i riktning från söder till norr. I Frankfurt förspordes en jordstöt den 31 Oktober kl. 6 på aftonen, således 2 timmar förr än i Darmstadt, och på förstnämnda ställe var rörelsen starkast den följande morgonen kl. 4. Såväl den 31 Oktober som den 1 dennes voro jordstötar märkbara i hela provinsen Rhen-Hessen och i provinsen Starkenburg, specielt i städerna Mainz, Laugen, Pfangstadt, Zwingenberg och Gross-Gerau. På sistnämnde ställe räknades mer än 30 jordstötar, och flera skorstenar nedstörtade. Äfven i Wiesbaden och hela provinsen Nassau har man observerat jordskalf. ÖSTERRIKE. Rikskansleren Beust har under sin vistelse i Konstantinopel den 28 och 29 Oktober inledt förhandlingar med turkiska regeringen angående förhållandena i Dalmatien. Turkiet har beredvilligt gitvit de österrikiska trupperna tillåtelse att öfverskrida turkiska gränsen, samt att efter bebag begagna terrängen i Herzegowina och Montenegro för militäroperationer. Det framhölls — heter det i en berättelse till ,, Neue freie Presset — vid detta tillfälle uttryckligen, att Montenegro, i betraktande af turstens vasallförhållande till sultanen, finge anses som turkiskt territorium! Usterrike skall således nu, om det afsänder en tillräcklig truppstyrka, kunna innesluta Cattaro-distriktet, som är upprorets egentliga härd, från alla sidor. Turkiet har med en viss liberalitet medgifvit österrikarne rättighet att operera i Montenegro och Herzegowina, men frågan är, huruvida detta framryckande på utländskt territorium icke skulle kunna göra det, som från början var en ganska obetydlig insurrektion, till ett verkligt krig. Turkiet är naturligtvis belåtet att utan kostnader, och utan att sjeltt behöfva deltaga i striden, få ett gynnsamt tillfälle att hos den motstridige fursten af Montenegro inskärpa, det ban är turkisk vasall. Men montenegrinerna äro en frihetsälskande och krigisk folkstam, som har 17,000 vapenöfvade män på benen, och som — efter hvad påstås — på den sednaste tiden fått rikligt med kammarladdningsgevär, kanoner och pengar från Ryssland. Om Montenegro uppreste sig och gjorde gemensam sak med dalmatierna, skulle kriset under alla omständigheter blifva långvarigt och kostsamt. Till högste befälnafvaren i Dalmatien, fältmarskalken Wagrer, hade redan den 28 Oktober inträffat order att inskränka sig till defensiven, tills större truppmassor blifvit samlade. De österrikiska truppernas framryckande till ästet Dragal för att förse detsamma med oroviant och ammunition har visserligen