Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 november 1869, sida 3

mån Devaäpnang, så alt nhnvår Och eh I påtranganuc fall kan vara verkligt beredd att försvara sin fosterjord. Talaren framhöll sålunda med största ifver, att folkbeväpningen är det enda säkra, hvarpå något sannt nationalförsvar kan grundas för ett land sådant som vårt, med jemförelsevis en liten befolkning och mycket stora gränsor; hvarförutom detta skulle kunna organiseras så, att utgifterna derföre blefve billigare än under nuvarande omständigheter. (. Kapten Svedenborg tycktes hufvudsakligen gilla hvad talaren anfört, men trodde icke att försvaret derigenom blefve billigare. Flera af allmogen från Kalfs och Hoksviks socknar opponerade sig mot hvad som blifvit anfördt angående nationalbeväpningen. De tyckte det vara bättre ,,att det är som det är; man hade redan försökt utskritningarne genom att bestämma beväringens vapenöfuing till 2:ne år i stället för ett; skulle nu ständig vapenöfning införas, så ginge det för långt; men deras mening förmådde dock icke blifva segrande på mötet. Resolutionen blef: 1:o) rustningsskyldigheten bör lindras för jordbrukaren. så att alla så lika skyldighet att deltaga i landets försvar: 2:o) stående armeen är icke tillräcklig till landets försvar, utan bör folkbeväpningen för detsamma läggas till grund. 4:de frågan: Vore det rättvist om pensionerna till statens embetsmän upphörde att utgå från staten och att hvarje individ finge sjelf draga försorg om bildande af besparingar för påkommande behof; — och vore det önskligt, om ränteförsäkringar på landet kunde tillvägabringas för att betrygga arbetarnes ekonomiska ställning på åldersdomen, så att samhällena derigenom kunde få en mindre fattigvårdsafgift? Frågan var alltför omfattande för att på en gång i diskuteras, hvarför den togs i 2:ne afdelningar. I den första frågan, rörande embetsmännens pensioner, uppträdde först pastor Korlen och förklarade sig vilja jakande besvara frågan, om de högre funktionärerne undantoges; talaren framhöll vidare huru landets ekonomiska ställning fordrade kunna bildas genom sammanskott, samt att i sammanhang dermed samtliga embetsmännen böra vara jså aflönade, att dylika sammanskott icke omöjliggöras. Herr A. J. Larsson m. fl. ansågo, att embetsmännens löner i allmänhet redan äro så tillräckligt tillskurna, att detta ganska lätt bör kunna åstadkommas, samt att man ingalunda bör kunna riskera att utsätta sig för någon brist på embetsmän genom den föreslagna åtgärden. Kapten Svedenborg upplyste, att militärstaten redan till hälften sjelt besörjer sina pensioner. Hr Örhwall ansåg frågan vera något okristlig, samt jemförde statens förhållande till embetsmänfnen med husbondens till tjenaren och framhöll i varma ordalag obilligheten i en sådan åtgärd. I. Doktor Christiernson i Sveuljunga instämde med hr Örhwall. Mötets resolution blef dock, att pensionerna så I småningom böra upphöra att ulgå från staten. Den andra afdelningen af frågan föranledde en ganska lifvad och mångsidig diskussion, deri isynnerhet pastor Korlön sökte framhålla vigten af att ränteförsäkringsanstalter komme att bildas, hvilket orilkorligen skulle vara det bästa sättet att motverka de ötverhandtagsnde sattigvärdsutgifterna, som eljest snart skola växa hvarje kommun öfver öronen. De flesta gillade fullkomligt hr Korläns plan; men en del ansåg, att man i stället kunde i begagna sig af sparbankerna, hvartill åter genmältes, att medlen i så fall skulle komma att bra ;litet gagna tjenarne på ålderdomen, då de hela tiden finge hafva fri dispositionsrätt öfver desamma, hvilket icke bör bli fallet, om, för hvarje gång sen tjenare leges, några riksdaler af dess lön förbehålles till insättande i ränteförsäkringsanstalten. Mötet beslutade, att man skulle försöka att åvägabringa en ränteförsäkringsanstalt inom Kinds häTad i och för nämnda ändamål, och beslöts derjemte, att en komitå för utredning af frågan skulle tillsättas efter mötets slut. 5:te frågan: Böra förlikningsoch jurydomstoj lar inrättas för hastigare afgörande af våra tvistefrågor? I hvad förlikningsdomstolar angår besvarades frågan med ja, men jurydomstolar uteslötos, allt utan vidare diskussion i ämnet. 6:te frågan: Åro privat-bankerna nyttiga för Sverige och landsbygden isynnerhet, eller hvad bör sättas i deras ställe? Pastor Korlen ansåg, att om de fortfarande skola finnas, böra de omorganiseras, men att, om de I skola upphöra, s. k. jordbruksbanker böra ersätta dem. IIr Noren utdömde helt och hållet de enj skilda bankerna och ansåg, att de så småningom j böra upphöra och indragas i riksbanken, hvilken mening äfven af flera delades, dock med den närmare bestämmelsen, att det är deras sedelutgifningsrätt, som bör upphöra efter oktrojtidens slut, och att de böra ersättas af jordbruksbanker och intecknings-garanti-aktie-bolag. Diskussionen i denna brännande fråga blef mindre liflig, än man kunnat vänta, men oviljan emot privatbankerna gaf sig luft från flera håll. Hr Noråns förslag med tillägg blef derföre också den mening som segrade på mötet. 7:de frågan: Har folket något att önska i afseende på folkskoleväsendet, och huru skall folkskolan på närvarande ståndpunkt, sedan nu elementarläroverkens första klass blifvit indragen, kunna fullgöra fordringarne tör intagande i elementarlärorerkens andra klass? Komminister Relfsson i Ilögshult framhöll, att folket i afseende på folkskolan ännu har mycket att önska, och ville, att de fattiga barnen bättre än pu är fallet komme att underbållas under sin skoltid, samt tyckte, att skolgången i allmänhet tarfvar att bättre kontrolleras — talaren kunde alldeles icke inse, hvarföre man äfven ville borttaga elementarläroverkens andra klass — trodde ej att folkskolan och elementarläroverken på långliga tider kunde blifva samverkande. Pastor Korln ville att staten mer skulle bidraga till folkskolans underhåll än nu är fallet — talaren framhöll derjemte den vigt, som bör fästas dervid, att folkskolelärarne så bildas, att de förmå lemna barnen den undervisning, som är erforderlig för intagande i elementarläroverkets 2:dra klass. Sedan derpå några talare uttalat sig hufvudsakligen i samma väg, uppträdde åter pastor Korlen och yrkade, att mötet säsom ett önskningsmäl burde framställa att äfven den andra hälften af personliga skyddsafgiften komme att öfverlåtas till upphjelpande af folkskolan, samt att understödet af staten komme så att fördelas, att de fattigare kommunerna icke blefve lidande, såsom nu är fallet; utan borde dessa sednare, som icke ha råd att inrätta så många skolor, som en del förmögnare samhällen, bättre blifva tillgodosedda — såsom exempel! på, huru bättre lottade samhällen vetat tillgodogöra sig detta understöd, antörde talaren staden Göteborg, den ban trodde sig tryggt kunna påstå derföre också nu förskaskat sig det bästa folkskoleväsende i Sverige, ja — utbrast han slutligen — i hela verlden! Detta hr Korlns önskningsmål blef också mötets resolution, med tilllägg af ännu en önskan, nemligen att ortens representant i detta syfte väcker motion vid nästa riksdag. 8:de frågan: Åro de bestämmelser, som nu finnas för valbarhet till riksdagens båda kamrar, lämpliga för vårt land, eller bör valcensus nedsättas? Denna fråga föranledde en längre diskussion, hvari flera ganska skilda åsigter lades i dagen. Så I sen sådan åtgärd, och att pensionskassor borde