Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 november 1869, sida 3

Tolkmöte vid Svenljunga Måndagen den II Oktober 1869. Red:n har till införande i Handelstidningen mottagit det vid detta möte förda protokoll, så lydande: I förening med ett jernvägsmöte, som var kungjordt att hållas i Svenljunga Måndagen den 11 Oktober, kl. 3 e. m., hade ctt folkmöte derstädes blifvit utlyst att hållas på förmiddagen samma dag. Till mötet, som enligt kungörelse sammanträdde kl. 10 f. m., hade infunnit sig cirka 200 personer, nästan uteslutande frin Kinds härad. Mötet öppnades af possessionaten G. Falck på Refvesjö, med anmodan att välja ordförande för mötet, och föreslogs först dertill ortens nyvalde representant i riksdagens andra kammare, S. F. Norn från Grönahög; men sedan kan på grund af obekantskapen med de uppställda frågorna alsagt sig förtroendet, utsågs dertill enhälligt hr G. Falck, hvilken derpå intog ordförandeplatsen och började mötets förhandlingar med att i korthet framhålla folkmötenas vigt och betydelse för det politiska och sociala lifvet, hvarpå de i mötets program uppställda frågorna efter hand framställdes till diskussion. Till sekreterare vid mötet utsågs herr Nicklasson från Hid. 1:sta frågan: Anser mötet att allmän valrätt bör införas, så att hvar och en myndig och välfrejdad medborgare, som erlägger skatt till staten, bör ega lika rösträtt i såväl allmänna som kommunala frågor? Häradsskrifvaren Öchwall i Bragmene inledde diskussionen i detta ämne, förklarande sin åsigt vara, att frågan i hufvudsak borde besvaras med ja, men önskade, att man tillade vilkoret: för sig sjelf rådande person, så att icke t. ex tjenstefolk deri komme att inrymmas. Herrar Ordföranden, A. J. Larsson på Strömsfors, S. F. Noren m. fl. ville, att i alla frågor, utom i beskattningsfrågor, skulle röstas per capita, men trodde att i dessa sednare en graderad röstskala vore att föredraga, och trodde talarne att en 10-gradig i så fall skulle vara den med rättvisan mest öfverensstämmande, och att ej någon fick rösta för mer än 110 af de afgifna rösterna. v. Pastor J. Korlen i Sexdrega gillade nästan allt hvad de föregående talarne yttrat och önskade icke heller att tjenstfolket skulle få deltaga i allmänna val, emedan detta icke kunde hafva den insigt, som erfordras för att rätt begagna en så vigtig rättighet, men syntes icke vara obenägen att genom tillägget: de som erlägga skatt efter andra artikeln, göra en ytterligare inskränkning i förslaget. Sedan derpå flera röster höjt sig, dels mot och dels mest i samma anda som de föregående talarne, ansåg slutligen hr Örhwall, att samtliga de framhållna meningarne vore af den beskaffenheten, att de lätt kunde sammanjemkas, hvari de flesta instämde. Resolutionen blef sålunda: I alla frågor. utom beskattningsfrågor, bör hvar och en öfver sig sjelf rådande valfrejdad person erhålla lika rösträtt; i beskattningsfrågor bör en graderad röstskala införas :dra frågan: År det med billighet och rättvisa öfverensstämmande, om väg-, brooch skjutsunderhållningsskyldigheten samt åtskilliga andra på jordbruket lagda onera öfverflyttas från jordbruket på alla skattskyldiga eller staten? Pastor Korln, som nu först begärde ordet, ansåg denna fråga helt och hållet olämplig för ett folkmöte, och yrkade följaktligen på förbigående af densamma. Hr Örhwall deremot ansåg frågan vara ganska lämplig och billig samt ville utan någon anmärkning besvara den med ja. Talaren kunde icke förlika sig med, att en sådan mängd pålagor ensamt skola vara lagda på jordbrukaren, hvarföre han ansåg en reform i detta afseende högst nödvändig, och borde man åtminstone såsom ett önskningsmål framhålla, att riksdagen till någon del ville tillgodose jordbrukarens billiga fordran i detta hänseende. Ä Flera röster höjde sig till gillande af hr Örhwalls äsigt. lr Noren, tillika med ena del andra ansåg, att kostaaderna, om de än blefve allmännare fördelade, ifall staten skulle öfvertaga vägunderhållsskyldigheten, så betydligt skulle komma att stegras, att jordbrukarne derigenom snarare skulle förlora än vinna; talarne önskade väl en sådan förändring, om den kunde föra till någon verklig lindring för jordbrukarne, men trodde, att, om det åsyftade ändamålet skulle vinnas, detta då måste ske genom att vägarne häradsvis komme att underhållas på allmän bekostnad. Komminister Thorbjörnsson i Grimstorp yrkade rent af på afslag i frågan, emedan — ansåg talaren — så många kostnader redan uppstått i och för vägunderhålluingen, att man nu icke borde onödigivis ädraga sig en mängd nya sådane. Resolutionen blef emellertid, att väg-, brooch skjutsunderhållsskyldigheten, så mycket som kan åstadkommas, bör lindras för jordbruket och alla beskattade deri få deltaga. 3:dje frågan: Anser mötet att laldets försvar skulle blifva billigare och säkrare genom att grunda detsamma på alimän tolkboväpning, och att stående armåen till en del eller i sin helhet bör etter hand idragas?