Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 oktober 1869, sida 2

ler ätminstone i de flesta af Norra Amerikas förenta stater, att man ej kan utmäta hvad en man (eller familj) behöfver för sin försörjning, således icke en handtverkares verktyg eller en landtbrukares (farmers) redskap. Den sednare lärer t. o. m. kunna undandraga 2:ne kor undan utmätningen. Så kan man ej gerna bringa det derhän, att fattigvården får taga hand om en man, eller familj, sedan kronan eller den enskilde gäldenären utkräft sin fordran till yttersta skärfven. Det blir i sjelfva verket då det allmänna, som får betala skulden. Ju mera vi framgå mot humanare rättsförhållanden, desto mera böra vi söka förhindra, att statens tjenstemäns biträde får påkallas för omenskliga handlingar. Någon rubbning i kreditförhållandena kan ej följa deraf, då, såsom Stockholmspostens förf:e riktigt anmärker, om lagen finnes, så vet en borgenär hvad han rättar sig efter. TFastmer tro vi, att det vore för krediten nyttigt, att den icke kunde påräkna att erhålla den exekutiva maktens biträde till den utsträckning, som här afses, hvarvid mer än en kreditgifvare torde beräkna, att han, genom sin hårdhet, skall framtvinga andras medlidande till betalande af den blottställdes skuld. Så har man ock begagnat sig af bysättningshäktet till ett likartadt tortyrmedel. Samhällets lagar böra icke understödja sådana hänsynslösa kreditgifvare, hvarigenom de tillika framkalla och, i mångas ögon, urskulda det svek, som söker ställa sig i skydd mot slika dåd.